Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sibiriakoffs försorg upplysningar rörande denna för vår expedition
vigtiga fråga blifvit lemnade af inbyggare i norra Sibirien, hvilka
hafva till födkrok insamlandet af mammutbetar å den ifrågavarande
ögruppen. Enligt dessa berättelser blir hafvet mellan norra Asiens
kust och Nya Sibiriens öar årligen temligen isfritt.
En särdeles märkvärdig upptäckt gjordes år 1811 af
Hedenströms följeslagare, jakutske borgaren Sannikow. Iian fann
nämligen på vestkusten af ön Kotelnoj lemningar af en groft
upptimrad vinterboning i granskapet af vraket efter ett fartyg af helt
olika byggnadssätt mot det, som brukas i Sibirien. Dels häraf, dels
af en mängd redskap, som lågo kringströdda på stranden, drog
Sannikow den slutsatsen, att en fångstman från Spetsbergen eller
Novaja Semlja blifvit vinddrifven hit och jemte sitt manskap
uppehållit sig härstädes en tid. Inskriften på ett i granskapet af
stugan befintligt grafkors uttolkades beklagligen icke.
Under den stora nordiska expeditionen[1] gjordes äfven några
försök att från Lena tränga öster ut. Det första stod under befäl
af löjtnant Lassinius 1735. Han lemnade den 21 augusti Lenas
östligaste mynningsarm, framseglade 120 verst mot öster och mötte
här drif-is, som nödgade honom att söka en hamn vid kusten. Här
tillbringades vintern med den olyckliga påföljd, att chefen sjelf och
större delen af expeditionens 52 man omkommo af skörbjugg.
Följande året 1736 utsändes åt samma håll en ny expedition
under löjtnant Dmitri Laptew. Med Lassinii fartyg försökte han i
medlet af augusti segla öster ut, men mötte snart mycket drif-is.
Redan i slutet af månaden, den tid då sjöfärden egentligen bort
börjas, vände han derför åter till Lena.
År 1739 företog Laptew sin tredje resa. Han framträngde till
Indigirkas mynning, hvilken tillfrös den 21 september, och
öfvervintrade der. Följande året fortsattes färden något bortom Kolymas
mynning, till Stora Kap Baranow, hvarest framfärden mot öster
den 26 september hindrades af drif-is. Efter att hafva återvändt
till Kolyma och öfvervintrat vid Nischni Kolymsk sökte han året
derpå ytterligare att i några under vintern nybyggda stora båtar
tränga öster ut — dock till följd af dimma, motvind och is utan
framgång. Vid bedömande af det resultat, dessa resor lemnat, måste
man taga i betraktande de ytterst olämpliga fartyg, med hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
