- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0147

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - när han visade upp sitt kort för robotögat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nu stod han invid en vägg och väntade.

En lång stund.

*



Han var en av de sista som ropades upp. Man ropade
upp hans nummer, inte hans namn, och han förnam
ett diffust obehag, samma obehag, samma känsla av
identitetslöshet som han upplevt när man brukade
numret som identifikation i skolan. Det var onormalt
det också. Det fanns ju logiska skäl till att använda
nummer i bokföringen. Varför hade hans abnorma
tankar aldrig upptäckts vid de många psykologiska
testerna? Eller hade de upptäckts?

Men i så fall: varför hade han inte blivit botad?

980912-5676

Han ryckte till. Det är ju jag! Han gick över golvet
i rummet och dörren öppnades för honom och stängdes
bakom honom.

Han befann sig nu i ett litet rum. Det påminde om
läkarmottagningen i Skolan.

En vitklädd man betraktade honom med rutinmässig
blick, när han kom in. I handen höll han ett kort.

– 980912-5676, sade han som om han väntade på
invändningar. När det inte kom några, – Carl Brand,
nyutexaminerad, C–11, 67H ...

Han mumlade en serie bokstäver och siffror, som
säkert för honom själv hade mening och innehåll,
men som föreföll Carl som en besvärjelseramsa från
någon äventyrsfilm i primitiv miljö.

(Sådana hade han sett mängder av under sin fritid
i Skolan. Varför hade han så ofta valt primitiva
miljöer? Var det för att uppnå en kontrast mot den
verklighet han levde i?)

– Välkommen, sade den andre sedan, med oväntad
hjärtlighet. Jaså, det är första gången. Då känns det
kanske litet främmande, även om man väl går igenom det
väsentligaste i Skolan, jaja. Det här rummet använder
vi för en test som kompletterar den ni fick genomgå,
innan ni lämnade Skolan. Ligg ner här.

Carl sträckte ut sig. Tester var han van vid. Nu kändes det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free