Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Astronomiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde något senare sjelfständigt samma upptäckt) och inom
fysikens område inlagt odödliga förtjenster. Sitt största
verldsrykte har han som bekant förvärfvat genom sin upptäckt af
den allmänna gravitationslagen, hvarigenom
verldsmekanikens nyckel var funnen och den vigtigaste hörnstenen lagd i
den moderna astronomiens teoretiska grundval. Newtons funna
lag formuleras på följande sätt: Hvarje materiel punkt
eller molekyl attraherar hvarje annan direkt i proportion till
massan och indirekt till qvadraten pä afståndet, hvarmed pro
primo menas, att om t. ex. tvenne kroppar, a och b, väga
respektive 1 och 100 gram, förhålla sig äfven deras inbördes
attraktioner som 1 till 100, och pro secundo att om
afståndet dem emellan förstoras eller förminskas, växer eller
aftager attraktionens styrka i samma förhållande som
afståndsqvadraten gör det; således om afståndet fördubblas blir
attraktionen 4 gånger mindre och, om det t. ex. 100-faldigas,
10,000 gånger mindre o. s. v. Tänka vi oss för lätthetens
skull 2:ne afstånd, x och y, hvaraf
x = 2y,
är ju tydligen
x2 = 4y2
och således
ya
xa =
^-t-4
eller
ya = Ax a,
då xa och ya beteckna attraktionerna i de båda lägena x och y.
Af hvilken utomordentlig betydelse denna upptäckt blef
för astronomien, inses utan vidare. Då man nemligen
genom kännedom om Keplers lagar väl kunde på det
bestämdaste sluta sig till planeternas lägen och rörelser på
hvilken tid som helst, hade man dock ingen garanti alls för att
en sådan kännedom var någon allmängiltig för all tid gällande
sanning, så länge man ej kände något om denna rörelses
orsak, som ju möjligen kunde vara af beskaffenhet att sjelf
undergå förändringar och såmedelst på olika tider gifva upphof
till skilda rörelseyttringar, ja, i längden till så många sådana
som helst. De således för en tid riktiga värdena kunde
mycket väl för en annan vara motsatsen, hvarföre den
keplerska astronomien ingalunda ägde någon säkerhet för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
