- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VII: 1922 /
367

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATOMBYGGNAD OCH VALENSTEORI

367

ka behandling visar, icke blott det
roterande ihåliga klotets speciella fall,
utan varje gravitationsfält över
huvud. Krökningens speciella art
beror på fältets beskaffenhet, d. v. s. på
massans fördelning. Endast i
frånvaro av graviterande materia blir
världen ett fyrdimensionellt, euklideiskt
kontinuum, d. v. s. ett motstycke till
vad vi i den tvådimensionella
världen kalla ett plan;. I omgivningen av
graviterande massor är den däremot
att uppfatta som ett icke-euklideiskt
kontinuum, alltså ett analogon till vad
vi i den tvådimensionella världen
kalla en krökt yta.

Denna tankebyggnad utgör, om den
skulle visa sig riktig, ett. andligt
stordåd av allra första rang, den innebär
en lika stor omvälvning och
fördjupning av vår naturuppfattning Som
övergången från det ptolomeiska till
det kopernikanska systemet eller
som kännedomen om att jorden lär ett
klot och ingen platt skiva. Den var
Einsteins stora verk, men alls icke
den svåraste prestationen, som hans
ande fullföljt. Einstein såg sig efter
uppnåendet av denna kunskap ställd
inför den nya, ytterst invecklade
uppgiften att uppställa de riktiga
matematiska lagarna, efter vilka enligt
hans teori världens krökning i en
godtycklig punkt är beroende av de
graviterande massornas fördelning. Vad
som därvidlag tjänade honom som
vägvisare var den allmänna
relativitetens idé; liksom i den speciella
relativitetsteorien naturlagarna i alla
koordinatsystem, som äro i likformig,
rätlinjig rörelse i förhållande till
varandra, hava samma form, så skulle i
den allmänna teorien de nämnda
lagarna för gravitationsfältet vara så
beskaffade, att de ha samma form i
alla sådana koordinatsystem, som
överhuvud äro lämpade för att
beskriva processer i det ifrågavarande
icke-euklideiska kontinuet. Vi sågo i
vårt exempel med eskimåparet, att
de båda, tappade bort varandra
riktigt grundligt genom att använda
kar-tesiska koordinater. Hur skulle de nu

ha gjort sin ortsbestämning för att
verkligen träffas? Därpå kan varje
fjärdeklassist svara: "De borde ha
angivit den geografiska längden och
bredden för sin mötesplats.
Matematiskt uttryckt: de skulle ha använt
sfäriska polarkoordinater. Men
därmed är icke sagt, att en entydig
ortsbestämning på ett klot blott ar
möjlig med sfäriska polarkoordinater.
Man uppnår en lika entydig
ortsbestämning genom att rita upp två
kurvsystem en ytas Gaussiska,
krok-linjiga koordinater. Einstein fordrade
nu, att man skulle använda ett
alldeles godtyckligt system av fyra
kq-ordinater för att beskriva de fysiska
processerna i ett gravitationsfälts
icke-euklideiska rum-tids-kontimim,
blott ovannämnda fordran på
entydighet är uppfylld. Han lyckades
också finna matematiska lagar, som
uttrycka sambandet mellan världens
krökningsförhållanden och de
graviterande massornas fördelning, och
som äro så beskaffade, att de hava
samma form i (aila brukbara
koordinatsystem.

Läsaren säger nu måhända: "Ja,
det är visserligen mycket vackert och
intressant att tyngdkraften står i
samband med världens krökning,
men av en gravitationsteori väntar
man dock något mera. Om det också
inte förklaras varför alla kroppar
ömsesidigt attrahera varandra, så
måste man ändå begära av en förnuftig
gravitationsteori, att den liksom den
newtonska teorien lämnar oss medel
att noga b e s k r i v a företeelserna
matematiskt. Ur Newtons
gravitationslag kan man ju för varje enstaka
punkt i fältet, bestämma
tyngdkraftens storlek och riktning, och när man
känner dessa, så kan man ur
rörelselagen (som lyder: kraften är lika med
■ massan gånger accelerationen) på
förhand beräkna en godtycklig kropps
rörelse i gravitationsfältet. — Det
klassiska exemplet härpå är
beräkningen av planetbanorna. Vad förmå nu
Einsteins teorier i. jämförelse med
detta? Kan kännedomen om "världs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1922/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free