Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkert till vårt skadligaste rofdjur, långt skadligare
än björnen, och det vilda men mindre talrika lodjuret.
Den tid då vargen var på rörlig fot under
vintermånaderna, hade den bofaste mannen sin boskap
inomhus. Men däremot hade han svårt att freda
sin alltid trogna hund, som äfven vid bostaden gaf
till känna hvar han fanns.
Helt säkert blefvo många af nybyggarnes hundar
bortsnappade och uppätna af de glupska vargarna,
hvilka därmed ådrogo sig nybyggarens hat, och sporrade
dem att hämnas sin trogne och afhållne tjänare.
Att sådant kunde ske med våld, förstodo de snart,
men hade de kunnat bemäktiga sig älgar och
andra djur genom att vakta vid deras vägar från och
till betesplatserna, så kunde de ock vakta sin hund,
då han genom sitt skall lockade vargarna till deras
hem.
På så sätt fingo helt säkert många vargar sin
bane för nybyggarens flintpilar.
Besvärligt fann nog bonden att vaka under
nätterna, men då han med framgång fångade älgar i
sin grop, så fann han snart sin fördel i att gräfva
en sådan vid hemmet, och på den band han sin
trogne hund, utan att ens tänka på den pina och skräck
han förorsakade denne, då han under kalla nätter
tjöt och våndades vid den i gropens midt stående
pålen.
De vargar som under tidens lopp fångats i grop,
kunna räknas i tusental.
Vargarna förökas dock i ansenlig mängd, emedan
en varghona årligen framföder fem till nio ungar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
