Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
hjälpte honom att glömma hertiginnan och den läxa han
nyss hade fått.
Hjältekonungen fick han aldrig se annat än på avstånd
och var därför opåverkad av hans magnetism. Om
framtiden visste han inte mer än att han skulle få vara med
och besegra ryssen och ta ett oändligt byte. Han hade då
ännu aldrig dödat någon, men tänkte att det fick han
väl vänja sig vid, han som så många andra. Han skrev
hem till sin moder att han trivdes mycket väl med
krigarlivet.
Allt blev annorlunda när kungen bröt upp ur Sachsen
för att gå mot tsaren år 1707. Kärrpelle var en feg fiende,
tycktes det, men han var feg på ett så förargligt sätt.
Han vek när Karl skulle velat slåss, och han höll stånd
bakom kärr och moras som svenskarna inte kunde forcera.
Härvägen mot Moskva gick genom härjat land och de
förråd som svenska hären räknat med kom på villovägar.
Det översteg fullkomligt Johan Stiernborgs förmåga att
fouragera under sådana förhållanden. Lyckligtvis hade
Värdig, som han sedan inpräglade i sin herres son, fått
gåvan att reda sig i alla lägen. I Sachsen var han med om
att befästa svenskens rykte för ridderlighet och ädelmod,
särskilt bland de vackra, hulda och godtalàga sachsiska
kvinnorna. Men dessa dygder hade han ingen användning
för under marschen in i Ryssland. Om bönderna i
svenskens väg händelsevis hade fått behålla några kreatur, tog
Värdig dem med sig. Han letade upp den tröskade säden,
om den så var gömd i jorden och fann han ingen, tog han
de mogna kärvarna på fälten. Det var lett då barnen grät
och kvinnorna ömsom bad och ömsom knöt näven, men
krig är krig. Värdig svor, förbannade och magrade men
skötte löjtnantens syssla, för att denne inte skulle komma
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
