- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
291

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Allt blir till jord igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

djurens vittring, då han såg varje märke efter klo, tass
och klöv, då han stannade inför varje lort i skogen, då
han upptäckte de allra mest sinnrikt gömda balar och
bon. Men nog kände han den starka lukten från
krydd-kvarteret som var en blandning av bittert, sött och kvavt.
Och han såg att det stod moln av insekter över
blommorna, särskilt lade han märke till en sky av småfjärilar
som aldrig syntes annat än vid denna tid. De kom då
inte för blommornas granna färger, för läkeväxterna var
ingenting att se till. Men de sjuka kom ju heller inte för
Rinas utseende.

Inne i Hägnet satt Rina med sin Arndt och läste det
stället där han skriver om Guds levande handskrift och
påskrift som han satt till vägledning på varje läkeört i
naturen. Men hon trodde inte att människorna var
värdiga längre att begagna sig av örternas hemliga krafter
till hälsobot, hon fruktade att tiden nu var inne att slå
igen Guds stora läkebok.

Bogen visste mycket väl vilken strid hon utkämpade,
och han hörde gång på gång upp med arbetet för att
driva på henne att ge sig ut. Slutligen reste hon sig och
lämnade stugan. Hon tog ingen sax och ingen korg,
hennes avsikt var att plocka Jungfru Marie lin och sätta
i ett glas. Men när hon väl kommit ut, var det som om
läkekvarteret dragit henne till sig med sin doft och sitt
surr. I höst skulle hon gräva upp det och till våren så
ärter och bönor och lök. Hon måste dit på ett
avskedsbesök.

Värdig blev riktigt lättad när han såg henne komma.
Hon hade hucklet framdraget i pannan mot solen, så
han kunde inte se om hon var glad eller ledsen, men det
var ett gott tecken att hon gav sig upp i kryddkvarteret

291:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free