Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Allt blir till jord igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin "Wägner
Äntligen fick de in Rina i utdragssoffan.
— Rine bin svärmar, du Värdig, sa Bogen.
— Det angår inte mig, rätt om det skulle va så.
Värdig gick hem till sitt och kom tillbaka med häst-
fibletinktur. Det var allt inte så illa att en hade lite
förråder, sa han. Rina tackade, blötte en linneduk i
tink-turen och lade ett omslag med stadig hand.
— Mina behöver lär efter detta inte bli stora, sade hon.
— Du tänker väl inte gå hädan för det här? frågade
Värdig ängsligt.
— Gud i himmelens tron, nu har Bogen råkat ut för
bina, hör du inte att han skriker på hjälp?
— Jo Rina lilla det hör jag, sade Värdig och rörde sig
inte ur fläcken.
Även Livia hörde ett besynnerligt ljud när hon kom
med middagsmjölken till de gamle. På marken nedanför
bikuporna låg Bogen. Hans ansikte, annars så skrumpet
och fullt av elaka rynkor, var nu uppspänt som magen
på en ko när hon förätit sig på groe. Av hans ögon syntes
bokstavligen intet, och hans kala huvudsvål gick i vågor.
Över honom, utan minsta fruktan för bina som surrade
omkring honom, stod farfar. Hela hans ansikte var som
förklarat av skadeglädje.
— Jaså du, du visste inte att bina är mö nogare än
fruntimmer så att en inte ska komma di nära, när en är
svett eller såpen som du!
Bogen bara stönade till svar, ty hans läppar var så
svullna att han inte fick fram ett ord. Men Värdig var
inte färdig på långa tag.
— Nåå, hur känns det att ha förlorat sin syn och inte
kunna skilja på en bäck och en stugevägg? Och hur tror
294.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
