- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
426

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Dymmelonsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

— Det är just en av de saker som i verkligheten är
alldeles tvärtom mot vad ni föreställer er, svarade fröken
Pendrich. Det är Livia som sköter om mig, eller har gjort
det hittills.

Hon berättade varför Livia så plötsligt sagt upp sig,
avbröt sig då hon fick syn på sömmerskan och sade: det
var för väl att jag fick tag i er. Hör nu på: ni måste hålla
med er mor och syster, när de säger att er far var nykter.
Jo, absolut! Jag går så långt så jag säger att annars hade
det varit bättre om ni inte kommit! Jag får gratulera fru
Andersson, här har ni honom nu! Sekreteraren lyder mitt
råd, inte sant?

— Jag lovar att betänka vad fröken Pendrich har sagt,
svarade han.

Roda suckade och vände sig söderut, ty hon tyckte att
Kagges tåg redan hördes från Smalsjöhållet.

Medan Sjömalm strövade omkring i Smalsjö, försökte
Krill telefonledes att få godsägare Stiernborg god igen.
I första ögonblicket lät det på Stiernborg som om han
glömt vad tvisten gällde, det hade ju hänt så mycket
sedan dess. Jaså magisterns kria om Johan Stiernborg? ja
visst var han tacksam att den inte kom in i festskriften.
Jo, för all del, visst kunde han stå kvar i kommittén, men
vem visste när han kunde få tillfälle att komma på något
sammanträde.

— Jaså han är verkligen så fäst vid sin hustru, det hade
då ingen trott, sade Krill till sin fru.

Men Alexander tänkte endast med skamset medlidande
på Ulla som alltjämt låg däruppe medan tromberna gick
i blodomloppet som osynliga kulor och den ena attacken
följde på den andra. Kulorna hade hittills bommat, men

426

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free