Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Dymmelonsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
när som helst, kanske innan Kagge kom, kunde de träffa
prick.
Ja, han hade blottat sig själv inför Roda i går kväll,
fullkomligt berusad av att vara fri från sitt dagliga kors.
Nu som alltid hade det varit något hos henne som
oemotståndligt lockat honom att säga dumheter. Han ångrade
för resten inte vad han sagt, men ångrade att han sagt
det just då. Nu hade ännu en dag släpat sig fram, och
doktorn hade börjat tala om att underverk kan ske. I så
fall måste han göra allvar med att skjuta sig, vilket han
ju kunde gjort förr.
Det var när han hunnit så långt, som olyckan skedde.
Det brakade till i bergskärningen, metall slog mot sten,
skrik och rop ekade, det blev kolmörkt i huset med en
gång.
— Vilket tåg är det? Om norrgående, då var Kagge
med. Nej det måste vara det södergående som gått ner
för att möta i Skrineberg. Han ringde förtvivlat till
stationen, men ingen svarade där.
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
