Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
efter nyheter. Urspåringen i bergskärningen hade träffat
Aneholm hårdast, vilket också markerades av en flagga
på halv stång. I ögonblickets upprördhet hade syster Alma
anförtrott sin bror att det ena offret var far till Livias
pojke och det andra, det som dött, hade spekulerat på att
gifta sig med henne. Livia hon hade alltid otur.
När bilen stannade framför trappan, kom en äldre
brunklädd herre ut i porten mellan de räfflade kolonnerna och
kisade närsynt med rödkantade ögon. Han hälsade på
avstånd, bad att bli ursäktad ett ögonblick och gick bort
till sina karlar. Befallningsmans kista var kommen, den
kunde hämtas i godsmagasinet... Jo tack, det stod efter
omständigheterna bra till med agronomen i dag på
morgonen. Efter blodöverföringen i går kväll kvicknade han
till, men han hade inte något minne av själva olyckan.
Som väl var hade han heller inte förstånd på hur illa
åtgången högra axeln var. Men överläkaren var
uppmuntrande ändå, han trodde att agronomen skulle kunna spela
tennis.
— Men varför skulle han spela tennis, när han aldrig
har gjort det förr? frågade en kvinnostämma ur
köksfönstret.
Det märktes att godsägaren inte tyckte om frågan, men
han behärskade sig.
— Jo Livia förstår att doktorn visste inte om någon
annan användning för höger arm. Han vände sig på nytt
till nykomlingen som stod kvar vid bilen: ett ögonblick
till herr Sjömalm, jag måste ju vikariera för min son.
Vilken ko tycker förman att vi ska slakta till
befallningsmans begravning.
— Blenda.
— Hon som är ett så ungt och vackert djur?
42 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
