Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
— Tänk så lite man vet, sade hon, vi träffades ju bara
någon minut innan det hände. Det har sports att ni
genast inspekterade på platsen. Jag undrar så över
orsaken?
Samma fråga hade Livia gjort sig hela morgonen, fast
den blivit trängd i bakgrunden av allt elände som
ur-spåringen ställt till. Fackmannen Sjömalm förklarade nu
att rälerna lossnat så att vagnarna slängt ur spåret och
kastats mot bergskärningens vassa brottytor. Det var ett
undvikande svar, och Livia tänkte att han visste mer än
han ville ut med.
Bergskärningen igen. I natt som var hade drömmen
tvingat henne fram på samma väg, där hon sprungit
med andan i halsen för att hitta far som kommit bort.
Den gången blev hon med våld lyft ur spåret, och sedan
hade hon aldrig återvänt dit varken i dröm eller vaka.
Inte förrän i natt. Mot sin vilja hade hon tvingats så
nära att hon tyckt sig se en skugga därinne, ett föremål
svartare än natten själv. Då vaknade hon, det var
månsken, hon såg in i spiselvalvets mörka rundning, och
därinne låg en förkolnad brand.
På vägen ner till herrgården mötte hon en karl som
ropade: du har väl hört om olyckan i bergskärningen?
Då undrade hon om drömmen velat leda henne dit, men
skyggade häftigt inför blotta tanken och fortsatte ner
till gården.
Roda var säkert inte nöjd med svaret men hon frågade
inte mer, hon sade bara: adjö då båda två och lycka till!
Jag hälsar väl till sjuklingen?
— Där står en korg åt han i köket, som jag gjort i
ordning, sade Livia och steg in i bilen.
— Här bodde han som förolyckades, sade Livia då de
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
