Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
svängde åt väster förbi gårdsbyggnaderna. Han och
Kagge de hade så stora planer, de gladde sig så farligt
åt den här olycksresan.
— Kagge, är det agronomen?
— Det har du väl redan hört av Alma, sade hon. Det
var allt synd att det skulle ta hans axel, för han skämdes
inte för att bå plöja och harva eller sitta på
slåtter-maskinen ifall det var brått, och inte frågade han efter,
om han satte sig på ett dyngesäte, jag menar han hade
inte emot på det när det fattades folk.
— Så han är en duglig jordbrukare då?
— Somma, somliga tycker det, svarade hon, mest di
som tjänar på han. Men du talte aldrig om för Roda
varför rälerna lossnade.
— Jag hann inte göra en grundlig inspektion. Jag kom
ändå för sent till Alma, hon påstod att hennes småvarma
var fördärvat. Känner du fröken Pendrich väl?
— Du menar efter jag kallar henne vid förnamn? Det
fick jag lov om på folkhögskolan. Hon har alltid varit
snäll. Det var ju hon som läste dödsannonserna i Svenska
Dagbladet åt oss för var dag i tretton år.
— Å, sade han och rynkade ögonbrynen, ty han
begrep ju att hon passat på hans fosterföräldrars död. Då
måste hon vara fäst vid dig.
— Hon tycker om mig fast jag är näsvis mot henne,
sade Livia lugnt. Jag blev glad när hon flyttade ner till
herragården.
— Hon ska ha varit mycket duktig, hörde jag i
Stockholm. Med undersökningar och utredningar.
—■ Tro det?
— Det låter som du inte tyckte det?
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
