Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandrade han bland strandklipporna och såg med
tårfulla ögon ut åt oceanen. Gudarnes fader
förbarmar sig då öfver honom och skickar från Olympen
sin budbärare Hermes ned till jorden, för att låta
Kalypso veta, att Odysseus måste lämna hennes ö.
Skalden skildrar först Hermes’ nedfärd från Olympen.
Genom rymdernas eter skjuter han ned emot hafvet
och sväfvar hän öfver den ödsliga vattenöknens
böljor, såsom fiskmåsen, då denne, spejande efter byte,
flyger öfver de blåa vågorna och stundom doppar
sin vinge i deras salta skum. När Hermes ändtligen
hunnit till ön, så ser han, säger skalden, en syn,
som fröjdar hans blick och ingifver honom beundran.
Rundt omkring grottan, hvari Kalypso har sin
boning, drager sig med frisk grönska och svalkande
skugga en lund af lönnar, popplar och balsamiska
cypresser, i hvilkas kronor en mängd fåglar ha
sina nästen. En modern författare skulle säkerligen
härvid i främsta rummet tänkt på sångfåglar; men
den forngrekiske skaldens smak är en annan. De
lundens vingade innevånare, som han omtalar, äro
sådane, som teckna sig med kraftiga vingslag i
spänstig flykt mot himmelens azur: falkar, som hafva sina
jaktområden bland öns klippor, och sjöfåglar, som
med sitt fiske lifva strandbränningarnas ensamhet.
För sång sörjer gudinnan själf. Då Hermes nalkas
grottan, hör han hennes melodiska stämma, ty hon
sjunger vid sin väfstol längst inne i det åt tvenne
sidor öppna klipphvalfvet, hvilket på det ställe, dit
dagern ej kan intränga upplyses af lågorna från en
härd, på hvilken en brasa af doftande cederved
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
