Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fredsställa en nyfikenhet eller vetgirighet af annat
slag. Vi hafva ännu från kejsartiden en skildring
af berget Etna, skrifven i bunden form och således
med ett visst anspråk på att vara ett poem; men
skildringen är af rent naturvetenskapligt innehåll
och nämner icke ett ord om utsikten på bergets
topp. Att grunda alpklubbar, hvars ledamöter gjort
till sin uppgift att icke lämna någon bergspets på
jordklotet otrampad af människofot, skulle icke hafva
fallit romarne in, så modige och okuflige och så
outtröttlige i marscher de visade sig vara, när det
gällde fälttåg och krig. Det enda, som smakar något
af nutidens romantiska känsla för naturen, är kejsar
Hadrianus’ vandring upp till Etnas topp, för att
därifrån se en soluppgång; men själfva
berglandskapet som sådant torde icke heller hafva behagat
honom. Ännu finns på Etna ruinerna af en
byggnad, som uppfördes, för att tjäna kejsaren och hans
ledsagare till natthärberge.
Af allt detta tror sig Friedländer kunna draga
den slutsats, att sinnet för det egentliga
berglandskapets skönhet saknas hos de antika folken. I en
afhandling om den klassiska forntidens uppfattning
af naturens skönhet har en svensk professor i romersk
litteratur, Lysander, uttalat en motsatt mening. Han
anser, att grekerna och romarne ägde samma öppna
blick som vi för alpscenernas storhet; att de lika
väl som vi uppfattade deras skönhet; men att
skillnaden var den, att romarne hade så att säga sin
graderade skala såväl för naturscenernas skönhet,
som för all annan, och att berglandskapen fjärmade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
