Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spets intages af en gladlynt man, som med stånkan
i handen tyckes ropa »skål» icke till de i festen
deltagande, utan till åskådarne, som betrakta taflan.
Verkningen häraf blir en annan än målaren åsyftat.
Det hela ser utfunderadt och konstrueradt ut, och
en af de största olyckor, som kan drabba ett
genrestycke, är, att man observerar något konstrueradt
och afsiktligt i detsamma. Här kommer därtill, att
den högtidliga grupperingen bildar en ogynnsam
kontrast till den uppsluppna glädje, som framställningen
af skördefesten vill åskådliggöra. Men ehuru en
symmetrisk uppställning af figurerna strider mot
genremålningens idé, gör sig symmetriens princip
äfven där gällande, men på annat sätt: i
balanse-ringen af ljus, dagrar och skuggor och färgytor sins
emellan, i balanseringen mellan dem och taflans
solida figurer, samt slutligen i balanseringen mellan de
mänskliga figurerna och de arkitektoniska eller andra,
som å målningen förekomma. Dessa balanseringar
kunna icke saknas, utan att målningen förlorar sin
estetiska verkan; men de äro af den art, att de
infinna sig af sig själfva i konstnärens fantasi och af
honom utan medveten beräkning flyttas till duken.
All annan symmetri än den jag nu sist påpekat
är också bannlyst från landskapet, naturligtvis dock
med undantag för den symmetri, som enskilda
föremål i landskapet, såsom barrträd och andra
växtformer kunna erbjuda i och för sig. Man fordrar
icke af landskapstaflan, att hon skall framställa som
ett afslutadt helt det lilla stycke natur, hvarpå hon
bjuder, lika litet som man fordrar det af det land-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
