Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om dess ljusglans icke riktigt trifdes i larmet;
det blå slocknar sist och kan bevara sig ännu på
en klar natthimmel med stjärnor. Också har det blå
blifvit trohetens symbol, måhända just på grund af
denna iakttagelse. Det blå är utan stolthet, utan
prunk och ståt, utan lidelse och häftighet, det tränger
sig icke på; det är i psykiskt afseende en motsats till
det gula; men det är fridfullt ljuft, vederkvickande
friskt. Ett bad i den blå etern, en dryck ur dess
för känslan oändliga klara och rena djup är något,
som föresväfvat skaldefantasien såsom en onämnelig
njutning, värdig änglarne. Det blå är som det
buddhi-stiska nirvana, något immateriellt, hvari själen, utan
att gå förlorad, ville försjunka, för att varda till ett
med världsanden. Det är, såsom någon har sagt,
ett ljufligt »intet», ett poesifullt vacuum. Om i det
blå ligger längtan, så ligger där också
tillfredsställandet af denna längtan. Ej underligt att
romantiken talade om den blå blomman som sitt ideal.
Blåklinten är en anspråklös blomma; förgätmigejen
gömmer sig; men det finnes sinnen, som när de
njutit en stund af trädgårdarnes och växthusens
yppiga blomsterdrottningar, känna det som en
vederkvickelse att återvända till denna blyga lilla, som
fått något af det himmelskt rena i sin blick. Det
blå är symbolen af det rena, det himmelska, det
ideala. Alla dess skiftningar äro sköna, medan de
andras skiftningar icke äro alla af den art, att de
behaga människoögat. I blandning med hvitt framstår
det blåas eteriska väsen mer; i blandning med grönt
dess milda, lugningifvande älsklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
