- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi. Hållna i Göteborg höstterminen 1878 /
38

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

traktar detta viljande som en habituell beskaffenhet
hos människan. Dygden måste således stå städse
rustad och slagfärdig, mot våra sinnliga drifter och
begär. Ve oss, säger Kant, om vi ett ögonblick
trodde, att vi vore så sedligt fullkomnade, att vi
icke längre hade att frukta något från dessa fienders
sida! Det är med moraliteten, som med fromheten,
hvilken bekänner: »Jag tror — Herre! hjälp min otro!»
Det sedliga medvetandet får säga: »Jag sträfvar
allvarligt efter det goda»; men måste tillägga: »och
likväl är jag långt ifrån att vara god i meningen af
en uppnådd trygg fullkomlighet.» Hvarhelst en
föreställning uppdyker om egen sedlig fullkomlighet, där
träffa vi på en inbilskhet, som i stället upphäfver
den sanna och äkta sedligheten. Denna välbehagliga
själfkänsla, denna inbillning om egen förträfflighet
kan yppa sig på tvenne mycket olika sätt, än i
sentimental, än i heroisk skepnad. Den sentimentala
inbilskheten om egen förträfflighet frossar i sina egna
känslorörelser och är likasom förälskad i det egna
hjärtat. Denna sentimentalitet var i Kants dagar
mycket vanlig både i poesien och i hvardagslifvet.
Det heroiska själfbehaget åter trotsar på kraften af
sin egen dygd; denna dygdestolthet var de forntida
stoiske filosofernas svärmeri. I stället för denna
dygdens stolthet sätter Kant dygdens ödmjukhet, som
gör att vi i striden mot våra sinnliga begär aldrig
förhäfva oss med fariséen, som sade: »jag tackar
dig, Herre, att jag icke är såsom denne publikanen»,
utan städse öfverensstämma med publikanen i hans
känsla af synd och behof af förbarmande. I min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:41:50 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfilosof/4/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free