- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 4. Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi. Hållna i Göteborg höstterminen 1878 /
47

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver antropologi och moralfilosofi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skrift har Kant säkerligen tänkt på sig själf och sina
efter uret strängt reglerade lefnadsvanor. När barnet
har gjort hvad man fordrar af det, bör det icke
belönas med gåfvor, ty sådant förfalskar
bevekelse-grunderna för dess handlingssätt. När det felat skall
det allvarsamt tillrättavisas; men man straffe det så
sällan som möjligt, och aldrig i vrede och aldrig
med skamstraff, och aldra minst bör man ålägga
barnet att tacka för undfånget straff, ty detta
för-därfvar barnet i grund genom att tvinga det till
hyckleri. Uppfostran bör aldrig göra något,
hvari-genom barnet förledes att visa sig annorlunda än det
är. Fördenskull bör man icke ropa »blygs!» eller
»skäms!» till barnet vid hvarje liten förseelse; ty
människan bör icke blygas eller skämmas utom då
hon verkligen förnedrat sig. Och det gifves blott ett
fall, hvari barnet verkligen kan förnedra sig,
nämligen när det ljuger. Sannfärdighetens dygd tål intet
undantag; hon är urbilden för alla dygder och gäller
med samma stränghet för alla lefnadsåldrar. Lögnen
får icke tålas. Den är en moralisk förbrytelse.
Spara fördenskull ordet »blygs!» eller ordet »skäms!»
tills barnet ljuger; men låt det då också förstå, att
ordet är uttaladt med djupaste allvar!

Kant vill, att de unge skola leka och leka mycket,
ty leken är själs- och kroppskrafternas fria otvungna
öfning. Men jämte leken måste finnas den tvungna
öfningen, och det är arbetet. Arbetet är icke blott
medel till bildning, utan ett ändamål i sig själf.
Kant anser det skadligt, att arbetet göres till lek
och leken till arbete. De böra hållas noga i sär,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:41:50 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrfilosof/4/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free