- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
271

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Medan Skutenhjelm, arm i arm med Adolf,
genomvandrade staden och öfver Norrbro begaf sig
till Björenclouska huset, der han bodde, underhöll
han honom med historiska anekdoter om gator och
märkvärdiga hus, förbi hvilka de passerade, och
späckade dem med anmärkningar af så torrolig art,
att Adolf helt plötsligt, utan att veta huru, fann
sig försatt i bästa lynne.

När de slutligen hamnat i Skutenhjelms
anspråkslösa bostad, der det såg mycket antiquariskt
ut, från egaren sjelf till svärden, som prydde
väg-garne, och de gammalmodiga, men beqväma
länstolar ne, tände värden ett talgljus, helsade sin gäst
välkommen och började framplocka det ena
vedträdet efter det andra ur en skrubb, som tjenade
honom på en gång till vedbod och förvaringsplats för
antiquariska kuriositeter.

— Jag kunde visserligen låta Kajsa, min gamla
hushållerska förrätta det här bestyret, anmärkte
Skutenhjelm, — men först och främst är det en
god motion, sedan man hela dagen setat och ritat
runstenar, och för det andra har ’Kajsa på sednare
tiden blifvit något beqväm af sig . . . nåja, hon har
också hushållat åt mig i trettio år eller derutöfver
. . . alltsedan jag var student . . . hon har
rättighet både att vara knarrig och eu smula lat.

Skutenhjelm satte nu in veden i den väldiga
kaminen, antände den, flyttade ett bord och trenne
länstolar i grannskapet af brasan, framtog desslikes
tvenne rökpipor, af hvilka han bjöd sin gäst den
ena, och ropade derefter med ett besynnerligt
strup-ljud på Kajsa.

Kajsa, hvars kammardörr befann sig nästintill
Skutenhjelms, gaf sig god tid, innan hon
hörsammade sin herres rop. Slutligen visade sig en
trind-lagd, snyggt klädd gumma, i hvars ansigte
knarrighet, hjertlighet och ärevördighet voro på ett eget
sätt blandade.

i 1 w

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free