- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
314

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bar agg. .. husmödrar, som vågat visa henne
ohul-pen från sin tröskel, då hon kom att begära en
allmosa ... barn, som lättsinnigt skymfat henne .. . alla
blefvo af henne anklagade såsom medbrottsliga. Ingrid
på Tallmossen, hvars läkekonst beröfvat den gamla
qvacksalverskan många kunder, uppgaf hon vara
af-grundsfurstens älsklingsgemål och värdinna vid
Blå-kullafåsterna; Ellen åter förklarade hon vara formligt
förmäld med — Belzebubs son, en hitintills obekant
furstlig storhet, som sedermera kom att spela en stor
roll uti de vid hexeri-processen i Dalarne anklagades
berättelser.

Länsman Askelin, som i lifligt minne bevarade
hvarje omständighet vid sitt och pastor Suenonii
besök Karins stuga, bleknade märkbart, då gumman
började uppräkna de förmenta Blåkullagäster, hon
skulle hafva igenkänt. Hans fruktan var icke
obefogad, ty sedan Karin angifvit alla de öfriga, och då
länsmannen just hoppades, att listan skulle vara
slutad, tilläde hon med en skelande blick på honom :

— Jemmer och elände 1 Det finnes en till, som
jag många gånger sett i Blåkulla... Ja, Gu’ förlåte
honom och oss alla, han var der lika flitigt som vi
andra, den syndaträlen, fast han är en
öfverhetsper-son och borde vetat bättre . .. Jaha, neka icke, herr
länsman, för det tjenar till ingenting... det är han,
som jag menar.

— Länsmannen! utbrast lagman Skytte förvånad.

— Sjelfve länsmannen!... Der ha vi det. . .
Hvem kunde tro det? Dessa och andra utrop hördes
från de församlade.

Länsman Askelins annars rödbrusiga ansigte var
blekt som ett lärft. Han försökte framstamma en
högtidlig protest mot Karins skamlösa och mördande
beskylloing, men tungan nekade sin tjenst, och
lagmannens misstänksamma blick bragte honom alldeles
ur fattningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free