Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folksägnen, å andra sidan med Sibilla, och det senare dess
hällre som ju drottning Seba hade visat sig vara i besittning
af den profetiska ingifvelse, som för sibyllan är
kännetecknande. Seba, Sibba och Sibilla sammansmälte i
folkfantasien till ett. Därmed hafva vi förklaringen på att drottning
Seba fick bland tyskarne, men ej bland italienarne, det lyte,
som påminde om Thors maka Sibbas simfågelham. Och sedan
man kommit till den öfvertygelse, att Thor var trojan, borde
också Sif vara trojanska. Och då man nu äfven visste, att
sibyllan var trojanska, och att drottning Seba var en sibylla,
så var denna sammansmältning nästan oundviklig. De
latinlärde funno ytterligare bekräftelse på sammansmältningens
riktighet i en ur grekiska källor ursprungligen fluten uppgift,
enligt hvilken Jupiter hade haft en sibylla med namnet Lamia
till älskarinna och med henne födt dottern Herophile, som
vardt begåfvad med sin moders spådoms-ande. Som vi veta,
motsvaras i veckodagsbenämningarna Oden af Mercurius och
Thor af Jupiter. Det måste således enligt denna mening varit
Thor, som stått i sådan förbindelse till sibyllan.
Den karakter, hvarmed den förmänskligade och till
lagstiftare och konung förvandlade Oden uppträder i Heimskringla
och prosaiska Edda, hvilar endast delvis på de inhemska
nordiska minnena af hednaguden Oden, himmelens beherrskare.
Sina väsendtligaste drag har denna nyare, af kristne
författare konstruerade Odenstyp fått ur klosterbibliothekens skrifter.
Då prosaiska Edda förtäljer, att den höfding, som från Asgard
tågade till Saksland och Skandinavien, egentligen icke hette
Oden, men efter den äldre och förgudade Oden-Priamus i
Troja hade upptagit detta namn, för att inbilla folken, att
han var en gud, så var detta för ingen del en ny tanke.
Virgilius’ kommentator Servius anmärker, att forntida
konungar rätt ofta tillegnade sig namn, som rätteligen tillkomme
endast gudarne, och han polemiserar mot Virgilius, som låter
Saturnus komma från den etheriska Olympen för att
grundlägga guldåldern i Italien. Denne Saturnus var, säger
Servius, icke en gud från höjden, utan en dödlig konung från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
