Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elementen uppbesvärjas å ena och andra sidan till förmån eller
nackdel för de stridande brödrastammarne. Då töcken och
piskande stormrägn plötsligt förmörka himmelen och från den
sida, där Nordens fylkingar äro uppställda, falla öfver Haddings
skaror, så kommer den enögde gubben till dessas hjälp och
frammanar mörka molnmassor från andra hållet, som drifva
rägnskyarne och töcknen tillbaka (Hist. 53). I dessa
molnmassor har man att skönja den åskande Thors, den enögdes
sons närvaro.
Äfven jätteväsen deltaga i striden. Vagnhöfde och
Hardgrep, den senare i manlig drägt, strida på fostersonen och
älsklingen Haddings sida (Hist. 45, 38). Ur isländska källor
erfar man, att Hafle samt jättemörna Fenja och Menja strida
under Gudhorms fälttecken. I Grottesången 14, 15 sjunga dessa
mör:
En vit siþan
a Svíðioþu
framvisar tvær
i folk stigum;
beiddvm biornv,
en brvtvm skioldv,
gengvm igegnvm
graserkiat lit.
Steyptom stilli,
stvddvm annan,
veittum goþum
Guthormi lið.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
