Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på färden, sedan konungen, så noga han förmådde,
undervisat dem om vägen och gifvit dem anbefallningsbref till de
myndigheter och furstar, hvilkas områden de hade att
genomresa. De foro genom Syrien och det vidsträckta underbara
Indien och kommo till ett mörkt land, där man hela dygnet
ser stjärnorna. Efter att hafva genomvandrat dess djupa
skogar, sågo de, när det började ljusna, en älf, öfver hvilken en
hvälfd stenbro förde. Å andra sidan var ett slättland,
hvarifrån ljufva dofter nådde dem. Erik gissade, att älfven var
densamma som konungen i Miklagard kallat Pison och som
har sin källa i Paradiset. På stenbron låg en drake med
öppet gap. Den danske prinsen gaf det råd, att de skulle
vända om, ty han ansåg det omöjligt att öfvervinna draken
eller komma honom förbi. Men den norske Erik fattade en
af sina män med ena handen och störtade med svärdet i den
andra mot draken. Man såg dem försvinna mellan vidundrets
käftar. Med öfrige ledsagare återvände då den danske prinsen
den väg han kommit och anlände efter många års förlopp
tillbaka till sitt fädernesland.
När Erik och hans landsman slukats af draken, tyckte
de sig omhvärfde af rök; men den skingrades, och de voro
oskadde och sågo framför sig det stora slättlandet solbelyst
och blomsterhöljdt. Där runno floder af honung, luften var
stilla, men närmast marken förnummos flägtar, som kringförde
blommornas vällukt. Det är aldrig mörkt i detta land, och
föremålen kasta ingen skugga. De båda äfventyrarne gingo
långt in, för att, om möjligt, upptäcka bebyggda ängder. Men
landet syntes folktomt. På afstånd sågo de dock ett torn. I
den riktningen fortsatte de att gå, och de funno, när de kommit
närmare, att tornet stod fritt i luften utan grundval eller
stolpar. En stege förde upp till det. Inne i tornet var ett rum,
bonadt med sammet, och där stod ett vackert bord med
kräsliga rätter på silfverfat och vin i gyllene dryckeskärl. Där
voro också präktigt bäddade sängar. De båda männen voro
nu öfvertygade om att de kommit till Odains-aker och de
tackade Gud för att de nått sitt mål. De förfriskade sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
