- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 /
244

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom ett område, höljdt i mörker, töcken och dimmor.
Därefter märkte Hadding, att de vandrade en väg, som
»dagligen nötes af gåendes steg». Vägen förde till en älf, i hvars
forsar spjut och andra vapen kringhvirflade, och öfver hvilken
förde en bro. Innan man anlände till denna älf, hade Hadding
från den väg han gick sett en näjd, hvari »några få» eller
»några vissa» (quidam), men mycket förnämliga väsen
(proceres) vandrade, smyckade med sköna lifrockar och
purpurmantlar. Därifrån förde honom kvinnan till fält, som glänste
likasom i solsken (loca aprica, öfversättning af »Glansfälten»),
och på dem hade de örter växt, som hon visat honom. Detta
å ena sidan älfven. Å andra sidan rådde vimmel och
verksamhet. Hadding såg där två krigshärar sammandrabba; det
var, upplyste honom hans ledsagarinna, själarna af
stridsmän, som fallit på valplatser och nu härmade de svärdlekar
de lekt på jorden. Fortsättande sin vandring hunno de till
ett ställe, omgärdadt af en mur, som var svår att komma
igenom och svår att öfverstiga. Ej häller gjorde kvinnan
något försök att inträda där, vare sig ensam eller med honom.
»Det skulle icke hafva lyckats för det mäst förkrympta och
förtunnade kroppsliga väsen». Fördenskull återvände de på
den stig de kommit. Men dessförinnan, och medan de stodo
vid muren, visade kvinnan medels ett rön för Hadding, att
det omgärdade stället hade en underbar egenskap. Hon ryckte
hufvudet af en tupp, som hon medfört, och kastade det öfver
muren, men hufvudet kom tillbaka på tuppens hals, och med
ett klart hanegäll gaf denne tillkänna »sitt förtroende till
återvunnen luftstrupe».

48.


MEDELTIDSSAGOR (forts.). EN FRISISK SAGA HOS ADAM AF BREMEN.



Den rad af sägner, som här ofvan anförts, om
Odainsaker, Glansfälten och deras beherrskare Gudmund samt om
Glansfältens grannriken såsom boningsplatser för de dödas
själar, sträcker sig, hvad tiden för deras skriftliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free