Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belagda Gjallarbron leder. På andra sidan Gjöll är Helporten,
som förer till de dödes rike. — I Gorms saga är bron, som
förer öfver älfven, likaledes af guld, och å dess andra sida
är det de dödlige förbjudet att komma.
En underjords-älf, som i sina forsar hvälfver vapen,
omnämnes i Völusp. 33. — I Haddings saga förtäljes likaledes
om en vapenhvälfvande älf, som bildar gränsen till de
svärdfallnes elyseum.
I Vegtamskvida omtalas en underjordshund, blodig om
bringan, kommande från Nifelhel, den egentliga straff-orten. I
Gorms saga vaktas bållverket kring de osaliges stad af stora
hundar. — Ordet nifel (nifl, det tyska Nebel), som utgör ena
sammansättningsdelen i namnet Nifelhel, betyder dunst, töcken.
I Gorms saga är den omtalade staden »närmast lik ett
dunstande moln» (vaporanti maxime nubi simile).
Saxos skildring af det pino-hus, som är beläget inom
staden, företer likhet med Völuspas skildring af kvalens boning
på Nastränderna. Hos Saxo består husets golf af flätade
giftormar och dess tak af gaddar. I Völuspa är salen flätad af
ormar, hvilkas hufvud ofvanifrån spruta ned etter på de
innevarande. Saxo talar om sekelgammalt sot på husets poster;
Völuspa om ljórar, luft- och rököppningar i taket (se vidare
n:o 77, 78).
Saxo själf påpekar, att den af honom omtalade Geruthus
(Gierröðr) och hans ryggbrutna döttrar tillhöra mythen om
asaguden Thor. Att Geirröd efter sin död förflyttats till
underjorden innebär ingen motsägelse till den mythiska
åskådningen, i enlighet med hvilken sköna eller förskräckliga
bostäder efter döden vänta ej endast människor, utan ock andra
väsen. Jämför Gylfaginning kap. 46, där Thor med ett slag
af Mjölner sänder en jätte niðr undir Niflhel. (Se vidare
n:o 60.)
Enär Mimers och Urds brunnar eller källor befinna sig
i underjorden (se n:o 63, n:o 93), och enär Mimer omtalas
som förvarare af Heimdalls horn och andra skatter, vore det
att vänta, att icke häller dessa omständigheter blifvit förgätna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
