Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i de berättelser från kristen tid, som här ofvan blifvit anförda
och visat sig hafva rötter i mythen.
När i Saxos saga om Gorm de danske äfventyrarne
lämnat den rysliga töckenstaden bakom sig, komma de till en
annan ort i underjorden, där de se guldinfattade
mjöd-behållare utbreda sina ytor. Det af Saxo begagnade latinska ord,
som jag här öfversatter med mjödbehållare, är dolium. I det
klassiska latinet användes ordet om vinbehållare af så väldig
storlek, att de räknades till immobilierna och vanligen voro
nedsänkta i källargolfven; de voro tillräckligt stora för att en
människa kunde inrätta en sådan behållare till bostad åt sig,
hvilket också berättas hafva skett. Att ordet dolium ännu
på Saxos tid hade en liknande betydelse framgår af ett hos
Du Cange citeradt bref från Saxos yngre samtida biskop
Gebhard. Hvad storleken vidkommer föreligger således intet
hinder för att Saxo kunnat med denna beteckning för en
jordfast vinbehållare afse mjödbrunnarne i den germaniska
mythologiens underjord. Frågan är nu, om han verkligen gjort
det eller om de ifrågavarande underjordiska dolia äro
föremål, om hvilka våra mythiska urkunder lämna oss i
okunnighet.
På Saxos tid och dessförinnan hade de epithet, under
hvilka mjödbrunnarne — Urds och Mimers — och deras
innehåll omtalades i mythologiska sånger, kommit att användas
äfven om de mjödkärl, som Oden skulle hafva tömt i jätten
Fjalars eller Suttungs salar. Denna användning låg också
nära till hands, emedan dessa brunnar och dessa kärl ju
innehöllo samma saft, och enär det ursprungligen, såsom af
namnbetydelserna framgår, varit saften, icke saftens
förvaringsställen, som de ifrågavarande epitheten Oðrærir, Boðn och Són,
tillkommit. I Havamal 107 uttalar Oden sin glädje däröfver
att Óðrærir kommit ur jätten Fjalars våld och kan varda den
högre världens varelser till gagn. Men får man tro Bragar.
kap. 5, är det drycken, icke de utdruckna kärlen Oden förer
med sig till Valhall. Det är således under denna
förutsättning drycken, icke något af kärlen, som i Havamal kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
