Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sedan den gudstjänst, i hvilken makterna anropats att
beskydda den bortgångne och leda honom till fäderna, blifvit
lyckligt (d. v. s. felfritt efter ritualet) afslutad, så må de
lefvande, säger lithurgen, åter njuta de fröjder lifvet medför
och gärna öfverlämna sig åt skämt och dans.
Lithurgen företager nu en symbolisk handling, som skall
försinnliga hvad han sagt om de rättigheter lifvet eger emot
döden, och som väl också afser att gifva kraft åt den
besvärjelse, i hvilken han bortmanat dödens demon från de
öfverlefvande. Den omnämde väggstenen flyttas och ställes mellan
den döde och de församlade, och lithurgen säger: »Denna
sten sätter jag till ett gränsmärke för de lefvande så, att ingen
af dem skall hasta till detta mål. Må de lefva hundra långa
höstar (vintrar) och döden medels denna häll vara afstängd
från dem! Som dagarne komma, som årstiderna i riktig följd
efterträda hvarandra och den följande ej öfvergifver den
föregående, så, o Skapare! må deras lefnad gestalta sig! Mån I
hinna eder ålders fulla mått, I alla så många I ären, och
må Tvashtar, som skapar kraftiga slägtled, göra edert
lifsmått drygt!»
Hymnsångaren riktar därefter några ord till de
närvarande kvinnorna, »som ej äro änkor, utan hafva »förträfflige
män». Orden innebära en önskan om hälsa och
lefnadsglädje; måhända innebära de också, såsom Roth tolkar dem,
en uppmaning till kvinnorna att gjuta salvor på den tända
offerhärden. Och till den dödes änka, som sitter eller ligger
bredvid liket, säger han: »stig upp, o kvinna, till de
lefvandes värld! Liflös är han, bredvid hvilken du dväljes. Ändadt
är nu ditt äktenskap med honom, som fattade din hand och
begärde dig till maka!»
Nu tager lithurgen ur den dödes hand bågen till tecken,
att den kraft, som förut spände den, ej skall gå förlorad för
den stam han tillhörde.
»Nu ur den dödes hand jag tar hans båge
till pant för oss på ära, makt och välde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
