- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / I. Romerska kulturen under de två första århundradena efter Kristus /
268

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om femtio år härefter skola således 2,000 år hafva
förflutit sedan dess; men hans minne är än i dag
lika ofördunkladt som det var den dag, som han i
Neapel slöt för alltid sina ögon. Hvaraf kommer sig
detta? Hvad är grunden till en odödlighet af detta
slag? Det är nämligen icke nog, att hans namn
nu en gång för alla är inskrifvet i historiens häfder;
det äro så många andra namn, utan att med namnet
följer annat än skuggan af en personlighet, medan
däremot namnet Virgilius för enhvar, som lärt
känna honom i hans dikter, framtrollar den lefvande
människan och fängslar oss med tillgifvenhetens band
vid henne. Man misstager sig, om man häruti endast
vill finna snillets makt. Större snillen än han hafva
gifvits, som på långt när icke hafva utöfvat en sådan
dragningskraft som han. Förklaringen ligger däruti,
att hans dikter, ehuru strängt episka, strängt
berättande och aldrig talande om honom själf och hans
känslor, icke dess mindre uppenbara för oss en
ande af sällspord renhet och skönhet, en ande, som
i trots af den fördärfvade tid, hvari han lefde sitt
jordelif, visste att bevara ett drag af jungfrulig oskuld
och para denna oskuld med ett äkta manligt sinne,
en ande, som, på samma gång han troget återspeglar
det antika lifvet, är för djup för att kunna uppfyllas
af detta och fördenskull ej heller bär prägeln af den
själftillräcklighet, som är så egendomlig för antiken;
en ande, som fördenskull kan känna vemod, kan
längta och tråna till något bättre än hvad den
om-gifvande verkligheten har att skänka. Åt en sådan
trånad har han visserligen aldrig gifvit ett konkret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/1/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free