Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ena är dock redan döende, medan den andra
står i sin kraftiga blomstring. Den döende makten
är skönhetens makt, den som Grekland för första
och hit intills för enda gången ville göra till världens
behärskare; den i sin blomstring stående makten är
den cesariska staten, romartankens väldiga skapelse.
Hur förhöll sig och huru måste nu kristendomen
förhålla sig till dessa båda.
Tyvärr — det skulle kräfva volymer för att
uttömmande besvara dessa spörsmål, och tiden
med-gifver mig blott att flyktigt beröra dem. Här finnes
så mycket, särskildt på urkristendomens område,
hvar-vid jag önskade stanna med mina åhörare, emedan
det har intresse ej endast som förflutna historiska
sakförhållanden, utan, såsom jag tror och hoppas,
äfven som vinkar och anvisningar om en kommande
världsutveckling.
Man har förevitat de förste kristne hat till
konsten. Konsten är skönhetstrånadens dotter, och hatet
till dottern vore här detsamma som hat till modern.
Det ligger på ytan en sanning häruti. Men sanningen
kan bättre uttryckas därmed, att de kristne
misstänkte och kände sig tillbakastötte af konsten,
emedan hon framträdde så innerligt fästad vid
hedendomen, och emedan de hyste den psykologiskt
berättigade och historiskt allt för väl besannade fruktan,
att den af konsten skapade bilden, symbolen, tecknet,
allt för lätt kunde förväxlas med själfva anden och
idéen, som bilden eller tecknet ville framställa för
sinnena. Som jag förut omtalat, förvisade de
fördenskull alla skulpturbilder från gudstjänsten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
