- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver romerska kulturen under de två första århundradena efter Kristus (fortsättning) /
253

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bördsmannen sin skatt. De yppersta dygder romaren
kände: ett varmt deltagande för statens eller
kommunens angelägenheter, ett frivilligt och offervilligt
arbete i det allmännas tjänst, syntes de förakta.
»De äro», låter en kristen författare en hedning säga,
och dessa ord voro säkerligen också gripna ur
verkligheten — »de äro overksamme och tyste, när det
gäller det offentliga, men verksamme i smyg för sina
egna ändamål och pratsamme utan måtta, när de
komma tillsammans till sina vinkelmöten.»

Och saken var obestridligen den, att kärleken till
staten, till det romerska väldet, lefde endast svagt hos
mängden af kristnade romerske undersåtar. Den
kristna församlingen var en ny i statens sköte
uppvuxen organisation, som sträfvade att utbreda sig
öfver allt, lofvade åt kommande släkten hela världen
till fädernesland, lät hägra i fjärran ett annat
stats-lif med ädlare lagar, med renare seder, med en
friare, broderligare, innerligare samfundsande, ett
samhälle, i hvilket alla skulle fefter förmåga täfla att
bära de tyngsta bördorna, ett samhälle, där Kristus,
den högsta kärleken, skulle vara den ende herren
öfver alla, där intet sjukläger skulle gifvas, till
hvilket icke trösten och hugsvalelsen skulle infinna sig,
ingen nöd gifvas, som icke hundra händer skulle
skynda att vilja afhjälpa, intet barn komma till
världen, för att öfverlämnas åt missvård och elände, och
ingen varda fader- och moderlös utan för att finna i
vederlag en vård så öm som fader och moder kunna
lämna. Den tidens kristne, när de bådo Herrens
bön: »tillkomme ditt rikel» trodde verkligen ej en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/2/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free