- Project Runeberg -  Världens herre /
28

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lord Hope

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anryckande, och några arbetare gingo till skottgluggarna för
att se på rödskinnen.

– Låt edert folk beväpna sig! utropade spanjoren.
Tag ej saken så lätt, mylord.

– Åh, det gör jag icke, sade denne kallblodigt. Men
jag tänker på, om jag icke nu skall få ett ypperligt
tillfälle att prova en ny uppfinning. Herr intendent,
till-lade han högre, var god och giv mig den där lilla
blecklådan, som står bredvid byrån i mitt arbetsrum.
Folket kan draga sig tillbaka till den inre gården.

– Obeväpnat? frågade don Lotario nästan förskräckt.

– Ja, svarade lorden. I nödfall hinna vi alltid gripa
till vapen, medan dessa Californias barn klättra uppför
murarna. Först vill jag dock prova min uppfinning. Jag
trodde aldrig jag skulle få ett så gott tillfälle därtill. Se
där ha vi lådan!

Intendenten frambar den själv och kastade en spörjande
blick på sin herre.

– Bra! sade denne med ett tecken med handen. Nu
skall jag ensam sköta indianerna.

Intendenten gick och lorden öppnade blecklådan.
Don Lotario, som knappt kunde behärska sin oro, såg,
att den var fylld med en hop små brunaktiga kulor av
ungefär en handgranats storlek.

– Åh, sade han, är det handgranater? Då är jag nöjd.

– Ni misstar er, sade lorden lugnt, men det är i
alla fall något ditåt. Vänta, skall ni få se.

– Mylord, det är hög tid! utbrast don Lotario förskräckt.
Där äro de redan!

Indianerna klättrade verkligen som kattor uppför
klipporna. De undveko den breda, banade vägen, emedan
de trodde sig där vara mera utsatta för kulorna,
och begagnande sig av alla vinklar och vrår, som
klipporna erbjödo dem, hade de redan hunnit den yttre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free