Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mormonbruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag vet, att det bland mormonerna är, om just icke
lag, åtminstone sed, att på en gång hava två, tre och
flera hustrur? Tror du att jag någonsin skulle gå in
på att veta en annan jämte mig delade min mans kärlek?
Nej, Wolfram, jag bliver aldrig din hustru, om du icke
låter viga dig vid mig av en katolsk präst, och om du
icke svär mig, att, så länge jag lever, aldrig älska
någon annan än mig. -Men du fordrar det omöjliga,
Amelie! sade han skrattande. Om jag ock lovar dig
det - vad tjänar det till? Vi äro ju bland
mormonerna, vi måste foga oss i deras seder. Man skulle
kanske tvinga mig att taga en hustru till.
- Du tillhör mormonerna, icke jag! svarade jag
honom. Jag skall aldrig tillhöra dem!
- Du vill således icke bliva min hustru, såvida
ingen präst viger oss? frågade han mig dystert. Jag
hade icke trott att du älskade mig så litet, och att du
kvarhänger vid gamla fördomar.
- Fördomar? svarade jag honom bittert.
Wolfram, låt oss vara öppna mot varandra. Jag har älskat
dig, men jag skall icke älska dig mera om du fortfar
att föra ett sådant liv med mormonerna. Jag bliver
aldrig din rättmätiga hustru på andra villkor, än att det
sker inför altaret i en katolsk kyrka. Aldrig!
Han ryckte på axlarna och gick sin väg, utan att
vidare bekymra sig om mig. Jag stannade kvar i min
ångest och förtvivlan. Mitt enda hopp var ännu, att
Wolfram skulle tröttna vid detta liv och själv gå ifrån
mormonerna. Fåfängt! Han innästlade sig för varje
dag allt mera med dem och blev dem kärare. Han blev
en hjälte för mormonerna.
Vi lämnade Nauwoo och anträdde vårt tåg. Ett
förfärligt tåg! Ej för att vi hade många försakelser att
kämpa emot - men vad led icke mitt hjärta under
denna långa och oundvikliga beröring med människor,
som trampade alla fina seder under sina fötter. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
