Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Albert Herrera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 109 -
till Rebecca, min svägerska. Och jag sade: Judith, vad
vill du i det nästet Mascara, där du ej får se, annat än
de fyra väggarna, och ingen officer och varest du ej
har något klaver och inget nöje? - Fader, sade hon,
tant har skrivit att hon är sjuk och vill se mig. Jag
skall resa. Låt sadla min häst, och tillsåg tjänarna. -
Då frågade jag henne, om hon icke ville dröja ett par
veckor tills jag vore tillbaka från Algier. Fader, sade
hon, varför skulle du göra dig det besväret? Vägen
är säker och till Mascara är ej långt. Jag kan fara
ensam! Och hon reste sin väg.
Juden tystnade, ty en krampaktig gråt avbröt hans
oro. Det var här svårt för Albert, att icke falla ur
rollen. Den olycklige faderns öde väckte hans
deltagande. Men han måste övertänka, huru en muhamedan
kunde emottaga denna underrättelse.
- Då jag kom åter från Algier, ville jag besöka
mitt barn i Mascara, men hon var ej ditkommen. Jag
trodde hon hade stannat i Oran och var nöjd. När
jag kom till Oran, störtade kvinnfolken emot mig med
skrik och tjut, och jag trodde jag skulle dö av
förskräckelse, då de sade mig, att mitt enda. barn fallit i
händerna på skändliga rövare! Jag trodde jag skulle
dö av sorg! Och nu berättade de för mig att hon
kommit säkert till helt nära Mascara, men då kommo ur
buskarna en trupp ryttare. De överföllo tåget
plundrade, sköto ihjäl två tjänare, och då kvinnorna sågo
sig om efter Judith, var hon borta, och en av ryttarna
hade henne bakom sig på sin häst, och sprängde bort
med henne, in i landet bakom bergen. Ack min Judith,
min arma dotter!
- Och du tror att det varit rättrogna? frågade
Albert.
- Om jag tror det - jag vet det! sade juden.
Jag har sprungit, jag har frågat, jag har vakat natt, och
dag, tills jag erfarit att det varit en av de rättrogna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
