- Project Runeberg -  Världens herre /
125

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Daharas grotta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 125 -

ett, att en kula skulle träffa honom, innan han ännu
hunnit säga ett ord. Men möjligen kunde han låta ta
sig till fånga, om fransmännen inträngde djupare.

Under tiden hade kabylerna träffat ganska sluga
mått och steg, för att. hindra ett sådant inträngande.
De förblevo i mörkret, och upprättade där bålverk på
ömse sidor om hålan, så att mitten blev fullkomligt fri.
Ty man väntade att fransmännen skulle skjuta
egentligen åt mitten.

Om striden bleve allvarsam, måste den bliva blodig.
Detta insåg Albert. Kabylerna hade den fördelen, att
tydligen se fransmännens figurer vid grottans utgång,
under det dessa icke hade något annat mål att sikta
efter, än grottans mörker. Men om det till och med
skulle lyckas Alberts kamrater att försvara grottans
ingång - vilket fordrade enorma uppoffringar - så
förestod endast en ännu gräsligare fortsättning av
striden, ty den måste föras i ett fullkomligt mörker.
Kabylerna hade nu redan utsläckt nästan alla facklorna.

Orolig och icke utan rädsla avvaktade Albert
stridens början. Scheiken höll sig i främre delen av
grottan, och avgav sina befallningar. Albert som en lång
stund varit honom helt nära, hörde honom helt tyst
säga till sina kamrater, att i nödfall ännu en utgång
fanns. Därpå smög han sig närmare öppningen. Han
ville nu icke bliva bemärkt av scheiken och visad
tillbaka i det inre av grottan.

Nu tilltog striden, Zuavernas kulor veno genom
hålan och slogo emot väggarna. Kabylerna svarade. Det
trånga instämda rummet, gav åt varje skott ett dån
som en av yttersta domens åskor. Grottan tycktes
vilja instörta. Ännu voro skotten enstaka, Zuaverna
vågade sig ännu ej riktigt fram. De hade ej anat att
deras kroppar voro särdeles präktiga skottavlor. Och
i allmänhet, där en Zuav visade sig, blev han genast
dödad av en kabylkula. Albert såg med bedrövelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free