- Project Runeberg -  Världens herre /
145

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 145 -

- Vid profetens skägg! ett präktigt djur!

- Ensamt?

- Ensamt, som det tyckes! *

Så ljödo frågor och svar om varandra och redan
hade hela tåget vänt sig åt den sidan, dit kabylens hand
pekade, som först sett lejonet, Även hos Albert
vaknade jaktlusten, begäret efter strid.

- Giv mig en bössa, krut och kulor, min vän!
ropade han ridande fram till anföraren. Jag måste vara
med om jakten.

- Gärna för mig! svarade anföraren, som även nu
rustade sig till jakten, tag då denna, den är god.

Albert tog bössan - hans egen hade man tagit från
honom i kabyllägret. En pung med krut och kulor
hängde vid bössan.

Ögonblickligen hade Albert sin bössa laddad, gav
hästen sporrarna och satte åstad efter kabylerna som
förut flögo fram i rasande galopp.

Det var en äkta jaktmark, stenig och sandig, här
och där be täckt med busksnår. På sina ställen höjde
sig även klippmassor och strödda större stenblock och
bergsryggar, förelöpare till bergen som syntes i söder.
På en sådan mark kunde det jagade djuret länge
gömma sig undan; det kunde även hastigt rusa fram ur en
buske, det kunde söka sig en tillflykt på en klippa -
nog av, marken var alldeles som skapad till en
lejofi-jakt.

Alberts blickar svävade i fjärran efter det ädla
djuret. I detta ögonblick tänkte han ej på att denna jakt
erbjöd honom ett tillfälle till flykt. Han tänkte endast
på striden. Han stormade framåt.

Kabylerna hade delat sig. Albert följde sitt eget
infall, och drev sin häst uppför en höjd, för att
därifrån ha en fri utsikt.

Men redan hade en kabyl upptäckt lejonet. Hans
jubelskri lockade hela skaran fram till sig. Även
Al-V. H. I 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free