- Project Runeberg -  Världens herre /
144

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 144 -

- Man har sagt mig att resan skulle dröja ungefär
fjorton dagar! sade araben sedan.

- Jag hoppas det, svarade Albert likgiltigt. Men
det kan väl hända att femton eller sexton åtgår. Det
gör mig ont för din skull - tillade han med någon
ironi - du lärer väl längta efter att få komma i rö
med din vackra judinna.

- Kanhända! sade araben kort, hälsade flyktigt och
sprängde tillbaka till de sina.

Den unge fransmannen visste nu, huru det hängde
tillsammans med denna främling. Han visste även att
han sedan en längre tid, varit i närheten av den vackra
judinnan, utan att ana det. Men i det hela utövade
denna upptäckt inte samma inflytande på honom, som
den förr skulle hava gjort. Han förtvivlade om sin
egen räddning - huru skulle han väl ännu kunna tänka
på andras?

De andra kabylerna, vilka märkt samtalet emellan
dessa bägge, infunno sig snart för att få veta, vad den
tystlåtne främlingen hade haft att meddela. Albert
svarade ganska kallt på de frågor man gjorde honom.
Han ansåg det överflödigt, att uppenbara för de andra,
vad han själv utforskat. Han uppgav endast att
främlingen velat ha underrättelser om Achmet-Bey.

- Ett lejon! skrek en kabyl, som pilsnabbt kom
framsprängande. Ett lejon, ett präktigt djur! Framåt
till jakt!

Likt en elektrisk gnista, antände denna
underrättelse, på vilken man så länge förgäves väntat. MEtt
lejon!’’ hördes det jublande från alla håll. Över allt
reste sig kabylerna livligt i sina sadlar, och höjde sina
långa bössor. Till och med hästarna gnäggade
muntert, liksom de anade vad som förestod.

- Var är det?

- Där borta i snåret! ljöd svaret.

- Ett ståtligt djur?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 15:33:44 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free