- Project Runeberg -  Världens herre /
148

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 148 –

Lejonets framdel, huvudet, låg över Alberts hals
och bröst, tassarna hade omfamnat den unge mannen.
Hästen hade störtat och låg orörlig, synbart död.
Lejonet var verkligen dött. Alberts kula hade troligen
trätfat det under språnget, i hjärtat och det var lejonets
hjärteblod, som strömmade över ynglingens ansikte.

Albert förmådde ej röra sig. Lejonets tyngd
nedtryckte honom till marken, och hans ena fot låg under
hästen och smärtade honom; troligen var den skadad.
Därför utsträckte Albert handen, att man skulle hjälpa
honom.

Men endast dystra, stumma blickar besvarade hans
bön. Han tänkte genast att något utomordentligt måste
hava hänt. Förvånad och frågande såg han på
kaby-lerna.

- Har jag gjort orätt uti att döda lejonet? frågade
han förvirrad.

- Hjälp honom härifrån och drag försorg om att
han kommer i säkerhet! sade anföraren kort och
befallande.

Tre av kabylerna togo lejonet och bortburo
detsamma. Nu, då hela lasten av det kolossala djuret ej mera
tyngde honom, kände Albert nästan ännu mera
smärta än förut. Men han undertryckte den. Nu
sysselsatte honom endast tanken på det som kunde hava
förefallit. Han kunde likväl ej påminna sig något!
Ovissheten var dödande. Men den borde väl snart ta
slut.

Han gav nästan inte akt på att man uppreste honom
och även hjälpte hästen på benen. Denne var
skälvande och pustade men hade ej lidit någon allvarsam
skada, lika så litet som Albert själv. Snart satt han ånyo
i sadeln. Hans vita burnus var betäckt med blod,
sannolikt även hans ansikte, ty då han med handen tog sig
åt pannan, märkte han blodet på fingrarna.

Allt jämt talade ingen ett ord till honom* Albert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free