- Project Runeberg -  Världens herre /
158

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Samum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 158 -

På sidorna flögo andra gestalter förbi liksom skuggor.
Dammet uppvirvlade. Därvid blev en hetta, för varje
ögonblick svårare, mera kvävande. Ånyo bröto djur,
gazeller, leoparder, antiloper, genom ryttarnas leder, till
och med en giraff jagade förbi.

- Det är samum! det är samumf skreks det gällt,
och ändå så doft, "genom hela tåget.

En minut senare var allt i den värsta förvirring. Alla
rusade efter mulåsnorna som buro vattensäckarna. I
ett ögonblick voro de sönderskurna. En var doppade
en duk i det ljumma vattnet. Allas ansikten voro fulla
av förtvivlan och betäckta med svett Även Albert
rusade till en mulåsna och doppade hela sin burnus, som
han tagit av sig, i vattnet. Ännu visste han ej vad
som skulle ske. Han handlade som i en dröm.

Då <for hastigt en vindstöt fram över honom. Men
den medförde ingen svalka. Den tycktes komma från
en glödhög. En annan följde, och med den föll ett
moln av damm över tåget. Ett doft brusande gick
genom luften, för varje ögonblick förfärligare.

- Samum! ropades det än en gång genom lederna.
Därpå var hela tåget skingrat.

Huru var det ändå möjligt att en människa kunde
tänka på något annat, än sin egen räddning, sitt eget
liv! Albert hade kort förut genomgått den förfärliga
händelsen i grottan. Men detta uppror av
elementerna, som naturen sände, och människohänder ej
framkallat, föreföll honom förfärligare. Vad han inandades
och såg, var ej mera luft, det var ett hav av sand och
damm, kvalm och hetta. Han andades eld, till och med
genom burnusen, som han kastat över huvudet, och som
han kände torr på sitt ansikte. Hästen stegrade sig och
rasade. Men han tänkte icke på att tygla honom. Han
visste ej vart han skulle vända sig. Liksom i en vild
dröm såg han runt omkring sig skugglika vanställda
figurer. Kunde han överleva detta > Kunde han ens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free