- Project Runeberg -  Världens herre /
214

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Therese

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 214 -

- For in herrn i budoiren, sade hon nästan
ljudlöst. Jag vill tala med honom ensam.

Kammarjungfrun avlägsnade sig. Baronessan tycktes
söka efter andan. Hon grep sig för bröstet och tog
några steg framåt.

Min Gud, vad är detta? suckade hon smärtsamt.
Och än en gång såg hon på biljetten. Den innehöll
orden:

"Baron von Loupert önskar tala med madam
Danglars, i angelägenheter sorn rör den falske prins
Caval-canti.

Han tror sig kunna lämna baronessan viktiga
upplysningar om honom.1*

- Loupert? Vem är denne baron Loupert? Jag
har aldrig hört något om honom, viskade baronessan
för sig själv. Mod mitt arma hjärta, lidandets tid är
ännu ej förbi!

Hon tog en liten flaska, öppnade den och insöp med
häftiga andetag ångan därifrån. Den måtte innehållit
ett livande medel, ty baronessans kinder började ånyo
att få färg. Med beslutsamma steg gick hon igenom
nästgränsande rum och öppnade dörren till budoiren.

Kammarjungfrun hade endast insatt ett ljus, och clet
lilla gemaket, utstyrt med den smakfulla lyx, som
pariserdamerna förstå att förläna det ställe där de
emottaga sina intimaste vänner var endast matt upplyst.
Madam Danglars inträdde och tillslöt dörren efter sig.

På den svällande fåtöljen satt en ung man med
vårdslös hållning, hatten i handen, benen korslagda
och med käppen tecknande figurer på mattan. Han
reste sig och hälsade flyktigt. Baronessan mönstrade
honom med en skarp, ängslig forskande blick. Men
hon igenkände honom ej mera. Baronen hade på de
sista åren åldrats mycket och hans svarta peruk och
mörka mustascher gav honom ett alldeles förnämt ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free