- Project Runeberg -  Världens herre /
325

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Amelie - 23. En söndag hos mormonerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 325 -

lynne, sina kapriser, han hade tillintetgjort hennes rykte,
och stod nu färdig, att överlämna henne åt en svärm
människor, som visserligen äga trohet, mod och
rättvisa, men aldrig erkänna den aktning, som kvinnan
tillkommer.

Jag är förtappad sedan min barndom! sade han
med genomträngande stämma, och därpå nedsjönk han
i ett dystert grubbel, varur han först vaknade då båten
stötte emot ön, till vilken östan drivit honom.

23. EN SÖNDAG HOS MORMONERNA.

Tre. dagar senare satt Wolfram på en sten utanför
sin grotta, där han hade en fri utsikt över sjön.
Kondoren satt bakom så härå, som kedjan tillät honom
att komma, skakade orolig vingarna och tillkännagav
emellanåt genom ett kraxande, att han var hungrig. Men
Wolfram gav ej akt på honom och fågeln fick nöja
sig med ett lystet åskådande av de döda måsarna, som
lågo på marken framför honom, men ej så nära att han
räckte dem.

Var och en skulle märkt den förändring, som under
de tre sista dagarna inträffat i Wolframs utseende. Hans
ögon voro mera insjunkna, hans kinder magrare.
Ansiktsdragen hade ej förlorat sitt uttryck av stolthet och
världsförakt. Men de voro betydligt dystrare än förut.
Ett drag av sjuklig retlighet låg i varje hans min. Det
var ett levande bevis på den sanningen, att
själslidanden förorsaka större förödelser än kroppsliga.

Dagen efter de båda mormonernas besök på ön och
samtalet med Amelie, hade ett bud kommit över från
Jerusalem och på officiell väg uppfordrat den unge
mannen å anförarens vägnar, att övergiva sin liknöjdhet
och återvända till bröderna. Wolfram hade knappt
svarat, utan sagt att han gjorde och lät vad han behagade.
Budet återvände sårat och förargat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free