- Project Runeberg -  Världens herre /
491

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Självmördareklubben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 491 -

man kunde sjunka så djupt? Kärleken, den olyckliga
kärleken, densamma, som skapar, av den ene en hjälte,
av en annan en skald, av en tredje en skurk, av den
fjärde en självmördare!

Från Paris hade don Lotario avrest i den
sinnesstämning, att världen var honom alldeles likgiltig. Han
hade ingen annan känsla i sitt hiärta, än att såväl
Thérese, greven som abbéen bedragit honom, och att ha*n
var outsägligt olycklig. På själva lord Hope var han
förargad. Ty var icke denne upphovet till hans olycka?

Den unge spanjoren fann varken i sysselsättningens
tvång, eller i omsorgen för andra, eller i lättsinnet
någon avledare för sina kval. Han var rik, självständig,
på egen hand och begåvad av naturen rned ett
känslofullt hjärta. Han kunde således låta olyckans feber ha
fritt spelrum i sitt hjärta. Inga andra bekymmer
bortträngde dem. Han var ensam med helvetet i sitt bröst.

Världen och allt varav människan beror, var honom
ej allenast likgiltig utan till och med vidrig. Vad
retel-se kunde väl livet ha för honom, då Thérese icke
för-Ijuvade det?’ Att veta sig av henne ansedd med
likgiltighet, kanske förbigången av en annan - det var
detta som tärde på hans hjärta, som gjorde hans
läppar darrande och ögonen stirrande, så att hans
reskamrater veko skyggt bort ifrån honom. Han kände till
och med behov, att hämnas - men på vem? På
världen? - det var ett vidsträckt begrepp. På Thérese
- det skulle varit småaktigt. Nog av, han var så
olycklig som någonsin en ung man om vid pass tjugo
år, vilken älskar olyckligt. Hans smärta var verklig
och stor, men utbrotten av den, dåraktiga och
barnsliga. Bekymmer skola mogna mannen, ej förnedra
honom.

Anländ till London gick han till sin bankir, lät
utbetala sig en betydlig summa och beslöt att störta sig
i den stora världsstadens brusande vimmel, icke för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free