- Project Runeberg -  Världens herre /
527

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Receptionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 527 -

de särskilda rummen för självmorden. Den annars så
klara belysningen blev likväl så småningom svagare och
don Lotario visste icke mera, var han befann sig.
Därpå gingo båda in i ett stort rum som nästan var mörkt.

- Sitt ned, don Lotario! sade lorden. Jag skall
gå efter en annan vän, som skall bevittna vårt samtal.
Vänta på mig högst tio minuter. Undra ej på mörkret.
Men bruket är sådant.

Rummet var verkligen så mörkt, att don Lotario
icke kunde se väggarna i detsamma. Hela belysningen
kom ifrån en ampel, som hängde vid taket och var
täckt med en skärm så, att dess sken endast föll på
en del av golvet.

Don Lotario bekymrade sig ej därom. Han var ej
det minsta nyfiken, efter vad lord Bilser skulle säga
honom och vad som skulle ske med honom. Han satte
sig lugnt på den ena soffan som stod i mörkret, och
begynte fundera.

Men snart märkte han en viss tyngd i luften. Han
måste djupt dra efter andan och ändå var han icke
tillfredsställd. En besynnerlig oro överföll honom.
Han reste sig och gick några steg igenom rummet. Men
han märkte, att han vacklade, han var till mods som
en drunknande.

Det förundrade honom, men han hade ingen aning
om sammanhanget. Han gned sig i ögonen och
bemödade sig att tänka tydligt och fritt. Men tryckningen
och kvalmet blev allt starkare. Blodet rusade häftigt
pulsande igenom hans ådror. Tinningarna tycktes vilja
sprängas, tungan blev torr, ögonen brände. Han
kunde nu knappt se ljuset från ampeln. Det tycktes bliva
mörkare.

Då genomlopp honom en plötslig tanke. En fin lukt
genomträngde rummet, en lukt av glödande kol. Han
var i rummet för ihjälosningen. Sannolikt ville man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free