Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. Lord Hope i New-Orleans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 641 -
Wolfram såg överraskad på lorden, men teg.
Lorden berättade nu Wolfram huru han träffat hans
döende fader i Öknen och att han efterlämnat tiotusen
dollars hos honom och nu ville han överlämna det
rät-mätiga arvet till honom. Men Wolfram avvisade
hånfullt detta och påstod att hans fader ej ägde något.
Lorden omtalade därpå att han och mr Stanley voro
en och samma person och då han en gång förut räckt
honom en hjälpande hand så skulle han ej nu stöta
den ifrån sig.
- Vad? sade Wolfram studsande. Ni skulle vara
mr Stanley? Det är icke sant!
- Ja, sade bankiren, lord Hope är just denne mr
Stanley.
– Då, mylord, förbannar jag er, liksom jag har
förbannat denne mr Stanley, ty han är skuld till våra
olyckor. Denne Stanley var det, som gav mig medel
att resa genom ödemarken, och jag tackar honom ej
därför. Ty om vi där hade svultit ihjäl, så hade vi
icke här fått lida kval, som äro tusen gånger värre än
hungersnöd. Det var denne Stanley, som visade mig
hit. Skall jag därför vara honom tacksam? Huru har
jag blivit mottagen här? Vilka lidande blevo icke min
lott? Herre, örn ni är denne Stanley, så kastar jag de
sista dollarna jag har kvar, för edra fötter, och skall
arbeta dag och natt för att kunna snart betala er
tillbaka återstoden. Av er kan jag ej mera ta emot en
cent. Vid edra råd såväl som vid edra penningar,
häftar förbannelse!
Man kunde se på lorden, på denne man, som erfarit
och lidit så mycket, som lärt så väl att behärska sig,
huru han skakades av den unge mannens råa och
uppretade språk, huru han kämpade med sig själv.
- Wolfram, sade han rörd, ni gör mig orätt Allt,
vad jag gjort för er, gjorde jag av uppriktigaste
deltagande, ej allenast för er utan även för Amelie. Er
V. H. I 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
