Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den yngre stenåldern (neolitisk tid).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106 M. HOERNES - T. J. ARNE, DEN MÄNSKLIGA KULTURENS FÖRHISTORIA.
Yngre stenåldersfynd från norra och västra Europa.
a. Benspets med hullingar. b. Benyxa (båda från Maglemose vid Mullerup, Danmark), c. Bendolk från Bohuslän.
d. Skifyxa af flinta, Östergötland, e. Harpunspets från Kunda, Estland, f. Harpunspets från Norrköping,
g. Flintmejsel af champignientyp, Belgien, h. Båtformig skafthålsyxa, Sverige, i. Grönstensyxa af N0stvettyp, Norge.
Fig. a-g och i efter Sarauw, Stjerna, Br0gger. Originalen till c, d, f och h iJStatens historiska museum, Stockholm.
Hvete, korn och hirs voro långt före stenålderns slut kända äfven i Norden. I
en pålbyggnad vid Alvastra sydöst om Omberg i Östergötland har under de senaste
åren anträffats korn i myckenhet samt klufna och torkade äpplen. Det är icke
uteslutet, att alla äppelfynd ur Pålbyggnader tillhöra kultiverade arter, som uppkommit
ur den europeiska vildapeln.
Den yngre stenåldern kände utom hunden, människans äldsta tamdjur, följande
domesticerade däggdjur: nötkreatur, får, get, svin och häst. Bland dessa förekomma
tidigast nötkreaturen i större antal. Först mot slutet af stenåldern synes hästen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
