Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Herraväldet till sjöss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
174
J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
nialområ^e, framför hvilket såsom utposter mot norr anlades Kyme vid Neapels golf
(omkr. 700) och något senare Himera på Siciliens nordkust (omkr. 640). .
Ungefär samtidigt med chalkidierna eller åtminstone ej långt efter dem började
också städerna på Isthmos att deltaga i koloniseringsföretagen i väster. Korint intog
den vid inseglingen i Adriatiska hafvet belägna mycket fruktbara ön Kerkyra och
grundlade kort tid därefter på den lilla ön Ortygia vid Siciliens östra kust
Syrakusa strax söder om det chalkidiska kolonialomrädet. Syrakusa lade under loppet
af sjunde århundradet hela sydspetsen af Sicilien under sitt välde och grundade här
en lång rad af nybyggen, bland hvilka snart Kamarina uppnådde betydande
blomstring. För att skydda förbindelsen med Kerkyra intogo korintierna sedan mot
sjunde århundradets slut Leukas på Akarnaniens kust och grundade ungefär
samtidigt staden Ambrakia på den bördiga slätten vid nedre Arachthos, medan städerna
Apollonia och Epidamnos anlades på den illyriska kusten såsom stödjepunkter för
handeln på Adriatiska hafvet.
Det exempel, som Korint gifvit, följdes snart af det närbelägna Megara, som
några mil norr om Syrakusa anlade ett nytt Megara. Denna koloni, som låg
inklämd mellan korintiskt och chalkidiskt område, kunde aldrig riktigt uppblomstra.
Från detta Megara anlades ett århundrade senare Selinus ytterst i väster på Sicilien.
Denna stad växte snart förbi moderstaden, och dess betydande ruiner afgifva ännu
i dag ett vältaligt vittnesbörd om dess betydelse.
Äfven inbyggarne i det vid Korintiska vikens södra kust belägna landskapet
Achaia togo tidigt del i koloniseringsarbetet åt väster. Att västkusten af Tarentiska
viken och större delen af det nuvarande Calabrien helleniserades, var deras verk.
Deras kolonier Metapontion, vid mynningen af Bradanos, Siris, vid mynningen af
floden af samma namn, Sybaris, vid Krathis’ utlopp, Kroton, vid Lakiniska udden
och Kaulonia, vid Kap Kokynthos, ställde snart alla andra kolonier,på dessa kuster
i skuggan, så att t. ex. rikedomen och yppigheten i Syharis blef ett ordspråk. Dessa
samhällens områden sträckte sig långt in i landet och i väster, ända till Tyrrhenska
hafvet, vid hvars kust uppstod en rad af dotterstäder, bland hvilka det på den
fruktbara slätten vid nedre Seilaros belägna Poseidonia obestridligen intog första rummet.
Dess tempel, som ännu i dag i vördnadsbjudande majestät kvarstå innanför den
ödelagda ringmuren, bilda vid sidan af templen på Athens Akropolis det ädlaste
bland de åt oss bevarade alstren af grekisk byggnadskonst.
Liksom acheerna hade följt korintiernas exempel, så följde de midt emot Euboia
boende lokrerna chalkidiernas. De grundlade nämligen i närheten af Italiens sydöstra
udde, Kap Spartivento, ett nytt Lokroi (kort efter 700 f. Kr.). Äfven denna stad tog
för sig tvärt öfver halfön mot det Tyrrhenska hafvet, där den grundade städerna
Hipponion (Monteleone) och Medma, vid den flod, som än i dag heter Mesima.
Frän Lakonien utgingo de, som togo Tarent i besittning (omkr. 700), medan
rho-dierna vid samma tid grundlade Gela på en bördig slätt på Siciliens sydkust.
Gynnadt af sitt läge, uppblomstrade Gela hastigt till en af de förnämsta städerna
på ön. Härifrån utgingo ett århundrade senare (omkr. 580 f. Kr.) grundläggarne af
Akragas (Girgenti).
Så hade under en tidrymd af föga mer än ett århundrade Italiens kuster från
Tarent till Neapels golf samt östra och södra kusten af Sicilien från Kap Peloron
Elektronmynt från Mindre Asien, från
myntpräglingens begynnelse (7:de årh. f. Kr.).
Silfverstater från Aigina
(7:de till 6:te årh. före Kr.).
De äldsta grekiska mynten.
Originalen i Königl. Miinzkabinett i Berlin.
Kroisos’ guldstater
(6.-te årh. före Kr.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
