- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
458

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Världshandel och ekonomisk utveckling efter de puniska krigen. Tiberii Gracchi jordreform.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

458 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.

vidriga i dess handlingssätt, men det missbrukade sin makt till att fortfarande helt
öppet kränka lagen och att tillförsäkra sig strafflöshet för detta.

Detta skulle törhända hafva kunnat fortfara ännu länge, om icke jämsides med
det storkapitalistiska jordbrukets blomstring inträdt en afgjord tillbakagång för
böndernas småbruk i Italien. Detta berodde på världshandeln.

Till sjöss var spannmål lätt att befrakta, och den stegrade världshandeln stegrade
tillgången men nedtryckte på samma gång priset. Till statens disposition stod också
spannmål i väldiga massor såsom afgift in natura från de provinser, som betalade
grundskatt till Rom. Det bidrog ock i sin mån till att sänka spannmålspriset.
Världsmarknaden lät spannmålspriset den tiden sjunka enligt samma lagar som i
vår tid. Detta sädesprisets sjunkande framkallade äfven då en agrarisk kris, men
i en riktning, som är motsatt våra dagars förhållanden. Nti för tiden är det det
intensiva i stor skala drifna jordbruket, som får lida under missförhållandet mellan
lågt spannmålspris och höga arbetslöner, medan för småbruket
spannmålsproduktionen mera träder tillbaka för boskapsskötseln och arbetslönernas stegring icke
behöfver komma i betraktande, när bonden själf och medlemmarne af hans familj
göra allt arbetet eller det mesta däraf. Men i Italien var förhållandet omvändt.
Äfven vid låga spannmålspris kunde stordriften bestå, ty den hade till sitt
förfogande billig arbetskraft g£nom slafveriet, men den frie bonden måste blifva ruinerad.
Slafarbetet blifver så billigt därför, att slafvens underhåll kan nedbringas till ett
minimum, vid hvilket slafven kan hållas i lifvet och vara arbetskraftig; men till ett
sådant existensminimum låter den frie bonden icke nedbringa sig. Därför gick det
utför med bönderna. Kapitalisterna köpte deras egendomar, och den tillköpta
bondejorden gaf sedan god ränta, ty det kapitalistiska slafarbetet var så ytterst
billigt. Bondgårdarne började försvinna i Italien.

I sammanhang härmed började också den borgerliga befolkningen att aftaga i
Italien. Censorernas mantalslängder visa oss, hurusom efter kriget mot Hannibal
befolkningen ännu tilltager intill år 164 f. Kr. Men då inträder i följd af
landtbrukets tillbakagång äfven ett nedgående af befolkningssiffran, hvilken under sitt
vidare fortskridande måste minska och till sist allvarligt skada Italiens militära
försvarsförmåga. År 136 f. Kr. uppnår befolkningen den lägsta siffran.

Italien och Rom behärskade världen, och äfven bönderna räknades till världens
behärskare till och med då, när de redan voro ruinerade och hade måst sälja sin jord.
Men huru såg det ut i verkligheten, huru stodo teori och praktik i förhållande till
hvarandra? »De vilda djuren», utropade Tiberius Gracchus, »hafva sina hålor,
och de veta sina liggplatser, men de fria männen, som kämpa och dö för Italien,
ega ingenting utom luft och ljus. De kallas världens herrar, men icke en jordtorfva
kunna de kalla sin egen.»

Om denna inre motsägelse kommo bönderna snart till full klarhet. En annan
fara förelåg i det oroväckande stora antalet slafvar, särskildt i Etrurien och på
Sicilien, Liksom i Orienten kom det också i Italien till slafuppror^ och på Sicilien
började slafvarne krig under ledning af Eunus, en den syriska gudinnan Atargatis’
profet. År 134 f. Kr. måste romarne föra krig på Sicilien med användande af en
konsularisk här. Från Hennas belägring har man ännu kvar blykulor, som kastats
med slungorna,

De faror, som uppkommo ur den agrariska situationen, kunde förebyggas blott
genom ett kraftigt genomförande af den liciniska åkerlagen, men mot ett sådant
genomförande satte senatorsståndets egennyttiga materiella intresse ett starkt
motstånd. Man ville nämligen icke godvilligt afstå från den olagliga fördel, som man
hade af statens jord. Scipio den yngre var väl medveten om farorna, men han
fruktade af ett rättelseförsök en förvirring, som kunde blifva lika svår som det onda,
som skulle rättas» Något längre gick C, La^lius, som ville framlägga förslag till
åkerlagstiftning men af sina ståndskamrater förmåddes att afstå därifrån; han
hedrades därför af dem med tillnamnet »den vise»; Det stod sannerligen illa till med
den regerande rådsförsamling, i hvars ögon hvarje försök till reform gällde såsom
ett brott och det vanmäktiga uppgifvande! af politiskt initiativ såsom ett uttryck
af vishet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free