Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Det religiösa lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att en religion, som på samma sätt som den dåtida kristendomen förstod att
verka tilldragande icke blott på massorna utan äfven på de ledande andarne, måste
uttränga alla andra religioner, är utan vidare en själfklar sak för enhvar historiskt
tänkande person. En religion, som så helt och hållet hade vuxit fram ur tidens
behof och var så anpassad efter tidens andliga förhållanden, en religion, som såsom
afgjordt synkretistisk förenade hos sig en mängd af religiösa och spekulativa idéer
och var hemtad från de mest olikartade österländska och västerländska folks
föreställningsvärld och från de mest olika bildningssfärer, just en sådan religion måste blifva
den utdöende antikens religion, emedan den antog de former, som religionen öfver
hufvud taget då hade. Till allt detta kom ytterst och sist, att kristendomen, sedan
den en gång blifvit en betydande andlig makt, naturligtvis också tog den politiska
makten inom sin verkningskrets och - visserligen i den afgjordaste motsats till
Jesu lära - såsom proklamerad politisk religion förmådde tillkämpa sig sin slutgiltiga
seger med alla den världsliga maktens medel. Om alltså en ohistorisk teologisk
uppfattning ser ett underverk i denna seger, så kan man omvändt påstå: det hade
varit ett under, om denna kristendom icke hade fått sådan framgång!
Fornkristlig gemme med de tolf apostlarne.
Originalet i Königl. Munzkabinett i Munchen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
