Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Fredrik Barbarossa och Henrik VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TYSKA KONUNGARNES IMPERIUM INTILL 1197.
187
vid marken. Allt hvad hvarje tidsålder uttänkt af grymma m arter, kom här till
användning och massvis. Man har velat ursäkta det med tidens seder, men det är
ingen ursäkt. Äfven den tiden var det helt visst endast få, som voro så hårda och
grymma. Fredrik Barbarössas son med alla sina vackra gåfvor och med all sin
sträfvan efter höga mål var hemfallen åt den förbannelse, som hvilar öfver själf-
härskardömet, såsom det utvecklade sig i den normandiska staten. Han måste så
mycket förr hemfalla däråt, som det folk, han härskade öfver, var genomträngdt af
länsväsendets föreställningar, som fullkomligt stredo mot absolutismens väsen. Den
oro, som griper oss, då vi kämpa utan framgång, förtärde hans hjärta. Han gaf
motståndarne skulden, att det höga målet icke uppnåddes, och ville icke erkänna,
att det var ouppnåeligt. Redan
förvärfvandet af kejsarkronan ko-
stade honom ett offer, som gällde
hans ära.
Staden Rom hade liksom Milano
och de andra stora städerna upp-
repade gånger under det 12:te år-
hundradet försökt att göra sig obero-
ende, och Fredrik Barbarossa hade
upprepade gånger måst hjälpa påf-
varne mot deras egen stad. Påfven
Clemens III kunde blott genom ett
fördrag (1188) få tillstånd att hålla
sitt intåg i Rom, ett fördrag, hvar-
igenom staden tillförsäkrade sig
utvidgad själfständighet. Efter detta
fördrag stod påfven i samma för-
hållande till Rom som i senare hälf-
ten af det 13:de århundradet bisko-
pen af Strassburg till sin stad eller
- en jämförelse som passar än
bättre - som kejsaren till de lom-
bardiska städerna. Han var erkänd
som stadens herre och innehafvare
af höghetsrättigheterna, men han
kunde icke behålla sina befogen-
heter, utan afstod från den ena
efter den andra. Stadens styrelse
låg hos den af borgerskapet fritt
valda senaten, äfven afgörandet af
krig och fred. »Blott som den
störste jordegaren, icke på grund
af sina kringskurna höghetsrättighe-
ter hade han numera makt öfver
romarne.» Och till och med
detta föga förmånliga fördrag kunde
Kejsar Henrik VI.
Miniatyr ur den s. k. Manessiska handskriften i Paris.
blott därigenom komma till stånd, att Clemens förband sig att understödja romarne
i deras kamp mot den olycka grannstaden Tusculum, med hvilken Rom lefde i
samma fiendskap som Milano med Lodi och Pavia. I denna nöd vände sig Tusculum
till kejsaren, som tågade dit för att låta kröna sig af påfven. Henrik tog staden
i sitt beskydd, men öfverlemnade den till romarne, när dessa erbjödo sig att förmå
påfven till att verkställa kröningen, hvilket han dittills vägrat. Annandag påsk
1191 blef kejsaren krönt under en högtidlig gudstjenst, och under de följande
dagarne färgades himmelen röd af flammorna, som förlärde den af kejsaren och påfven
förrådda staden, sedan dess borgare mördats af de ursinniga romarne. Kejsarens
lön blef kronan, påfvens den olyckliga stadens jordagods, men bägge fmgo smälek
och vanära på köpel. Det var en dålig början för den unge kejsaren, och när kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
