Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Italienska statsbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIENSKA STATSBILDNINGAR.
399
Trezzo, Viscontis kastell vid Adda.
Efter fotografi af Fratelli Alinari, Florens.
landsflykt; de senare plägade då begifva sig till andra städer, där deras partivänner
voro vid makten, och sökte i eget intresse indraga dessa i striden, så att en på ett
visst bestämdt ställe uppkommen konflikt ständigt utbredde sig till allt vidare kretsar.
Under inflytande af dessa strider och förvecklingar skedde en omorganisation af
kommunens styrelse. Staden visste sig till slut ingen annan råd än att underkasta sig
en öfverherre och att åt denne uppdraga full myndighet (signoria) öfver staden och
dess område. I andra fall gjorde sig mäktiga herrar med våld till signorer. Begyn-
nelsen af denna utveckling faller inom Staufernas tidehvarf, men en fullt fast orga-
nisation uppnådde signorian först under förra hälften af 1300-talet. Ofta framgick
densamma ur podeståns ämbete: för att icke genast gå förlustig en bepröfvad podestås
tjenster, förlängde staden tiden för hans ämbetsutöfning, som till sist uppdrogs åt
honom på lifstid, ja till och med gick i arf, om ej enligt lag så dock faktiskt. Eller
också var det öfverhufvudet för folkförsamligen, »folkkaptenen», som efter under-
tryckandet af patriciernas inflytande uppsteg till stadens styresman. Sitt stöd fann
signorian i de redan länge för staden oumbärliga legosoldaterna, hvilka liksom öfver-
gingo från kommunens tjenst till tyrannens. En rättslig sanktion för sitt våldsregemente
sökte signorerna förvärfva sig genom att af kejsarne eller kurian förskaffa sig titeln
af riks- eller påflig vikarie, mot det att de i gengäld nominellt erkände dessas öfver-
höghet.
Sådan var utvecklingen, särskildt i Milano, det lombardiska stadsförbundets gamla
hufvudstad. Under stadens heroiska tidehvarf, under Fredrik Barbarossa, stodo
konsuler i spetsen för styrelsen, men ännu före slutet af 1100-talet öfvergick man
till podeståinstitutionen. De närmast följande årtiondena uppfylldes af ståndsstrider-
det lägre folket, sammanslutet i den helige Ambrosii brödraskap, fordrar andel i
styrelsen och genomdrifver 1240 tillsättandet af folkkaptensämbetet, som skulle vaka
öfver kommunens rättigheter. Detta ämbete betecknar så att säga utgångspunkten
för den vidare politiska utvecklingen; en efter annan bemäktigade sig partiledarne
detsamma för att i ämbetets former kunna göra den faktiska makt gällande, de som
sådana uppnått. Härvid medverkade som bidragande faktor rivaliteten mellan den
gamla adliga släkten della Torre och huset Visconti: den förra hade trädt i spetsen
för guelferna eller det demokratiska partiet och begagnade detta som ett medel för
att själf komma till makten, det senare var den ghibellinska adelns ledare. Ätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
